Jag är kluven om det tredje avsnittet The long night. Inspelad under mer än 50 nätter i rad var detta ett extremt avsnitt på många sätt. Det var ett av de mest spännande tv-serieavsnitten jag någonsin har sett. Spänning inför att de dödas arme skulle anfalla var olidlig. Jag kunde knappt sitta stilla under stora delar av de långa avsnittet. Mot slutet led jag nästan av anspänningen och ville bara att det skulle ta slut så att jag fick reda på slutsumman av vinster och förluster... Avsnittet var mörkt med död överallt (fast mindre död än det ett tag verkade som).
Men det var också bokstavligen mörkt. Det gick ju knappt att se vad som hände i många scener! Jag och Johan såg avsnittet på HBO via Apple-TV på min stora plasmaskärm och bilden var undermålig under stora delar av avsnittet på grund av att allt var så mörkt. Det var mycket synd och jag ser fram emot att se avsnittet på Blu-Ray i framtiden.
För mig är inte de stora slagen det bästa med Game of Thrones och förutom den fantastiska spänningen före slaget är ju resten av avsnittet ett enda stort slag. Jag hade hoppats att showen skulle lyckas med "logistiken i slaget", dvs hjälpa oss åskådare hålla ordning på var alla var i förhållande till varandra och fienden samt vilka karaktärer som gjorde vad, men detta lyckades bara delvis.
Jag hade också förväntat mig att de goda skulle ha smarta strategier för slaget men det saknades helt. Jag förstår helt enkelt inte vad planen var. De hade till slut alldeles för få stridande att bemanna Winterfells murar vilket kändes som borde varit högsta prioritet. Och varför låta de flesta gå ut utanför Winterfell om de ändå skulle offras? Först rök alla Dothrakis. Varför i hela friden skulle de anfalla på det viset? Helt verkningslöst, snarare motsatsen då the Night King kan återuppväcka döda. Det enda deras självmordsritt gav var snygga shots för showen. Det var coolt med deras brinnande svärd.
The Unsullies offrades för att skydda de som retirerade in i Winterfell. Det var också lite knasigt då de inte alls hade behövt hålla stånd om färre varit utanför murarna till att börja med. Inför The Battle of the Bastards sa till och med någon att det enklaste sättet att besegra fienden var att bara stanna innanför murarna på Winterfell...
Ok, så till fajten på individnivå. Även här var jag mestadels lite förvånad. Det var inga "mäktiga" fajter då zombisarnas enda fördel var deras absurt stora övertag i antal. De, zombisarna, förintades så fort de kom i kamp med någon med dragon glass vilket gjorde alla heroiska insatser kändes något futtigare. Aryas balettdans med sitt nya vapen, i full River Tam mode, var till exempel inte lika imponerande när motståndarna inte kunde motstå hennes hugg men ändå vann på att de var så många. Hela anfallet mot Winterfell påminde mig om filmen World War Z.
Några halvstora karaktärer dödades under striden och den som kändes mest var helt klart Theon. Vilken resa den karaktären har gjort under åtta säsonger! Jag kände sorg i hjärtat. Jorah, Beric Dondarrion, Lady Lyanna Mormont och Edd var trevliga karaktärer men inte någon av huvudkaraktärerna.
Efter många spekulationer verkar det nu som att the Night King och hans White Walkers är besegrade. Jag kan tycka att det gick lite väl fort och "enkelt" med tanke på att showen byggt upp mot denna fajt i drygt sju säsonger.
Men nu verkar det alltså som att den sista dansen kommer vara den med Cersei om tronen ändå. Jag har ingen aning vad showen kommer göra under tre extra långa avsnitt som nu återstår. Det är i och för sig lite spännande.
Aryas hjältesprång var bad ass. Jag såg det och fattade till slut vad som hände.
Vad Bran gjorde under fajten då när han lämnade sin kropp har jag dock ingen aning om. Kom han tillbaka?
