Filmen är på tok för lång. Den första halvan är rejält seg, endast noterbar för den vidriga ljudmixen. Låg ljudnivå på dialogen mixas med hög ljudnivå på den ena hysteriska hipp hopp-låten efter den andra. Filmens andra halva är dess styrka. Den första halvan är bara till för att sätta upp dramat under andra halvan och att visa hur pappan i familjen inte ser dottern Emily. Vi åskådare får inte heller se henne, vi får inte ens veta hennes namn. Ett effektivt grepp som gör filmen väldigt speciellt. Hon, Emily, är filmen egentliga huvudperson, inte idioten till storebror hon dras med. Men samma story hade rimligen kunnat berättats på 105 minuter.
I en scen mitt i filmen badar Tyler och Alexa i havet och det enda jag tänker på är filmen "Moonlight". Jag tror bestämt att "Moonlight" för alltid kommer äga den ikoniska "karaktärer på film badar ihop"-scenen.
"Waves" påminner mig om en blandning av den blåa "Moonlight" och dåliga hipp hopp videos på MTV. Ljudmixningen gör att det känns som att badar i havet, lågt och dämpat när man är under vattenytan, skrikande och för högt när man kommer upp över ytan. Och så går det upp och ner medan vågorna sköljer över mig som åskådare.
Taylor Russell som Emily, hmm, wow. Good job, kiddo. Det blev något av en stjärna föds framför ögonen på mig med denna film. Lucas Hedges samspelar bra med henne (förutom första scenen dem emellan som kändes helt off). Scenerna hos Lukes döende far var starka.
Jag gillade filmen en hel del till slut. Första halvan var en tvåa medan andra halvan var en stark trea och uppe på en fyra ett tag. Som helhet ger jag filmen en trea.
Betyg: 3/5
Fler tankar om filmen:
Jojjenito
Movies-Noir