Det var i kommentarerna till Shinypoddens avsnitt om bondfilmen You only live twice som Austin Powers kom upp då Carl spekulerade i hur synen på den gamla filmen påverkas av Mike Myers spoof-film.
Och jag ville slänga mig in i diskussionen med fyndiga och salta kommentarer, men jag hade ju inte sett den rackaren och då är det ju svårt att delta i det roliga.
Men nu är denna blind spot utsuddad. Jag har sett min första (och sista ?) Austin Powers-film! Vilken lättnad! Jag kan dö med en sak färre på min bucket list.
Ok, men var den bra då? Nja, det kan man knappast säga men den var trivsam att titta på. Den bjuder på en uppsjö av härliga referenser till världen runt James Bond, men också om The Beatles Mania, Modesty Blaise, Blade runner samt en massa annat från sextiotalet och tidigt sjuttiotal.
Mike Myers gör en modig insats i dubbla roller som Austin Powers och hans nemesis Dr. Evil. Jag gillade också Michael York, Robert Wagner och Seth Green. Samt Will Ferrell såklart som stod för den bästa scenen i hela filmen. De kvinnliga skådisarna var inte lika övertygande tyvärr. Där slår de riktiga bondfilmerna denna på fingrarna alla dagar i veckan.
Tyvärr blev filmen ganska snabbt lite långtråkig då den, som jag uppfattade det, repeterade sig om och om igen. Hur många gånger är det kul att se Mike Myers göra samma min igen och igen och igen och igen... Inte så roligt.
Som summering tycker jag att det var kul att ha sett filmen, för dess plats i populärkulturen, för referensernas skull och inte minst för att jag ska kunna vara med och gnabbas om filmen nästa gång det ges tillfälle!
Betyg: 2/5
