The Wolf Of Wall Street (2013)

Jordan Belfort: Sell me this pen!

Jag var glad över valet av film för denna månads filmspanarträff. Det är mer givande för mig att vi skriver om välkända filmer som vänner, kollegor och alla andra också är intresserade av. Svåra och/eller okända filmer tycker jag att vi kan lämna åt filmfestivaler, decennier-projekt eller liknande.


Men även om jag var nöjd med filmvalet var det däremot inte riktigt sannolikt att jag skulle gilla filmen vi skulle se, The wolf of Wall Street. Den bestod av tre ingredienser som jag normalt sett inte är så förtjust i "at the movies"; Martin Scorsese, Leonardo DiCaprio och BOATS (based on a true story).

Döm om min förvåning då detta var en av de mest underhållande filmerna jag sett på bra länge. Detta är den bästa filmen från Scorsese jag sett. Jag älskade filmen. Halleluja.

Matthew var med alldeles för lite

Men ta mig tusan, Martin Scorsese har gjort en underhållande film med humor, nakenhet och en svinig Leonardo. Jag väntade mig det sedvanliga från duon, bombastiskt, tråkigt, pretentiöst och allt för seriöst. När Jordan Belfort (Leronardo DiCaprio) snortar kokain ur anuset på ett lyxfnask i inledningen av filmen hajjade jag till chockad över scenens brutalitet i all dess enkelhet. "Vänta nu, var det politiskt korrekt verkligen?". "Nej, sannerligen inte! Tjohoo!". Tänkte jag för mig själv och sedan var det bara som att åka med på "the ride". Rakt ner i Sodom och Gomorra. Rakt ner i den svettiga, knarkade och kåta värld som skapas av filmens 28-åriga finansbrottslingar med extremt mycket pengar. De svinar som bara pojkar med allt för mycket pengar kan göra. De kastar dvärgar på måltavla, knarkar som maniacs och ligger med kopiöst mycket kvinnor, både horor och alla lycksökande som samlas likt bin runt honungen.

Jag har inte egentligen något emot DiCaprio, jag tycker bara att han oftast spelar tråkiga roller, och allt som oftast är det för pretentiösa roller. Men här släpper han loss på ett sätt jag inte sett honom göra förut. Och ingen kan förneka att han har en otrolig karisma på duken. Den behövdes för att göra Jordan trovärdig. Det är som att han spelar huvudrollen i en Kevin Smith-film helt plötsligt. I en sådan film hade sexscener och knarkande inte varit lika upprörande eller oväntat. Det är just när duon Scorsese och DiCaprio gör detta som jag börjar dra på smilbanden. Det är så överraskande och därmed bra.


Filmen är lång, en del säger säkert att den är för lång, men jag satt bara och njöt hela tiden och filmen var över i ett nafs. Den har många framtida klassiska scener. Kokainsnortet i anus, dvärgkastning, Jordan och Naomi (Margot Robbie) i barnrummet, Jordan rinner nerför golfklubbens trappa, Jordan och hans far Mad Max diskuterar "the bush", flygresan till Schweiz, Jordan på lunch med Mark Hanna (Matthew McCounaghey), Jordans tysta konversation med den schweiziska bankdirektören, Donnie's (Jonah Hill) vita tänder, Donnie's 80-talsskjorta och så vidare. Och i slutändan var ju Margot Robbie's nakenscen ensam värd den dyra biobiljetten!


Sensmoral ropar du frågande nu. Tja, måste ALLA filmer vi ser vara moraliska? Måste alla filmer vara små uppfostringslektioner i vad som är rätt och fel enligt någon mittenfåra i ett gudsfruktande land? Var Jordan och hans muntra pojkar svin? Javisst, det är ju just det som gör dem så kul att beskåda. Knarkandet är ju inte så bra, men deras ekonomiska bedrägerier? De gjordes bara för att de kunde göras. Systemet är så ruttet och tillåter de handlingarna.

Skjortan!

Vita tänder!

Denna film måste ses om så snart den kommer ut på dvd. Kan det vara det senaste decenniets bästa citatfilm? Kan den vara lika underhållande vid en andra titt? Kan den bli ännu roligare? Detta var den "fina" filmregissörens svar på 2013 års mest missförstådda film Spring breakers.

Allt är en fantasi, baby. En fantasi om den amerikanska drömmen. Scarface on repeat, y'all.

Jag ger The wolf of Wall Street fem rakade sköten av fem möjliga.

Betyg: 5/5