Svartur á leik (2012)

Den isländska Svartur á leik saluförs under namnet Black's game. Jag sammanstrålade med min kompis Plymen för den andra filmen på torsdagen, min sjuttonde film på festen. Jag var fylld av förväntan när vi bänkade oss i den lilla salongen Grand 4. En stor mugg latte i handen.

Jag visste inget om filmens handling, men jag hade läst att Nicolas Winding Refn producerat vilket fick mig att tro att den kanske kunde vara våldsam. Jag hade också för en gång skull kollat på trailern och även den fick mig att tro att den kunde vara våldsam. Men jag hade lite fel. Visst det finns en del våldsamma scener i filmen, men inte lika extrema scener som i tex Winding Refn's Drive från förra året.

Filmen bygger inte på verkliga personer eller händelser, men den beskriver mycket realistiskt en period i Reykjavik. Filmen utspelar sig runt milleniumskiftet och Psycho Stebbi (Thor Kristjansson) bana in i och upp inom den kriminella världen. Han blir indragen i en knarkliga via en barndomsvän.

Vi får följa Stebbi, gruppledaren Tóti, gruppens muskler Robbi Rotta, Dagný som säljer kokain och förför om vartannat samt den galet elake högste ledaren Bruno. Filmen överraskar många gånger med att inte följa det förväntade. Ofta när jag tror mig förstå vad som ska hända i handlingen, händer något helt annat.

Detta är en film som både jag och Plymen gillar skarpt. En av filmfestens starkaste filmer. Jag har också tänkt på den ovanligt mycket efter visningen. Jag gillade att den inte blev så där överdriven som vissa skruvade filmen kan bli. Hela filmen igenom hade jag en stark känsla av att vi följde riktiga personer. Jag trodde till och med att filmen måste byggt på verkliga personer, men en enkel slagning på internet visade att så inte var fallet.

Alla skådespelare jag kan tänka på i filmen var mycket bra. Huvudpersonerna Stebbi och Tóti utmärkte sig. Men allra bästa var Maria Birta. Vilket läcker kvinna. Jag blev nog lite betuttad i henne. Det är speciellt fascinerande att se henne som Dagný i denna film med tanke på att hon har en helt annan persona på Island, som känd modell, skådespelare och modeikon. I Black's gameär hon lika stark och intressant som vårdslös och "trashig". Det är speciellt häftigt att hon inte tvingas iklä sig i den utnötta rollen som kvinnligt offer. Det är ju en värld som beskrivs där kvinnor ofta råkar illa. Men i denna film är hon nästan lika stark som männen. Hon beskriv i och för sig som en trofébrud i ett parti av filmen, men hon är en egen personlighet och hjälten i sin egen film.


Jag vill inte spoila för mycket om handlingen för detta är en film som jag kan rekommendera er att se. Den är mörk, isländsk, spännande, häftig och bra helt enkelt.

Jag ger Black's game fyra påsättningar bakifrån av fem möjliga.

Betyg: 4/5