Vad har filmerna Leon, The killer och Ghost dog: the way of the samurai gemensamt? De är alla filmer som handlar om ensamvargar inom yrket "lönnmördare". De har alla också mycket att tacka den franska filmen Le samouraï. Alain Delon spelar lönnmördaren Jef Costello i Jean-Pierre Melville's klassiska film.Filmens handling är kanske inte det viktigaste. Mord, polisutredningar, vittnen som har sett Jef eller inte, alibin och uppdragsgivare som försöker tysta Jef för att sopa igen spåren.
Filmens behållning är stämningen och Alain Delons coole och tystlåtne huvudperson. Han har sin burfågel och sin sunkiga lägenhet. Men också sin överrock, sin perfekt vinklade hatt och sina cigaretter.
Det var nu snart två veckor sedan jag såg filmen och jag kommer nästan inte ihåg något från den. Det mest klara minnet jag har från filmen är att den var otroligt snygg. Fotot miljöerna, interiörerna. Och att den var långsam. Hur slutade det egentligen? Costello jagade efter sin uppdragsgivare men när han ska utföra sitt nästa uppdrag stöter han på problem... Av oklar anledning tar han de beslut han tar i slutet och "varför"är en fråga som dröjer sig kvar i huvudet när sluttexterna börjar rulla.
Jag kommer ihåg att jag blev rejält indragen i stämningen i filmen. Den var inte tråkig men det är mycket ovanligt för mig att glömma en film så fort. Jag skulle helt klart skrivit denna text redan samma kväll jag såg filmen istället för att låta filmen sjunka in. Nu är jag tom på idéer och inget kommer till mig. Det sipprar inte ens.
Tja, cool film, men var det allt? Filosofisk kanske? Det känns som att denna film kanske är bättre, men ikväll kan jag inte ge Le samouraï annat än tre tystlåtna mördare av fem.
Betyg: 3/5
Movies-Noirär i den varma natten tillsammans med Sidney Poitier.
