Philip Seymour Hoffman är död. Knarket. Filmälskare världen över sörjer. I övermorgon har hans sista film premiär - A most wanted man. Idag bloggar Filmspanarna på månadens tema: "Tyska städer". Ja visst var det ett konstigt tema! Håller med. Jag slår två flugor i en smäll och skriver om denna film som utspelas i den tyska staden Hamburg.Ibland kan det tyckas att det gått lite inflation i hyllningarna till döda skådespelare. Filmbloggarkollegan Sofia var inne på det spåret när vi diskuterade Robin Williams bortgång under en frukost på hotellet nere i Malmö. Jag håller med henne i princip. Det är lätt att dra till superlativen bara för att det känns så känslosamt att ta farväl till en person som funnits i rampljuset under ens egen tid här på jorden.
Kända skådespelare faller av pinn i parti och minut, men bland går ens högst personliga favoriter och dör, och då känns det verkligen på djupet. Philip Seymour Hoffman kom fram under mitt aktiva filmliv. Han började dyka upp i film efter film i slutet av nittiotalet. Jag kommer ihåg att han stack ut som Freddie Miles i The talented Mr. Ripley, att han blåste skallen av oss som Dean Trumbell i Punch drunk love, att man bara älskade honom som Lester Banks i Almost famous. Alla dessa roller var biroller men till slut började han få huvudroller också. Jag kommer aldrig glömma när jag och Plymen såg honom på filmfesten 2002 då han spelade den sörjande Wilson i Love Liza. Där är han brutalt bra. God, I'm so tired of your gas hangover!
Dagens film, A most wanted man, bygger på en roman av John le Carré. Jag gillar le Carré och jag har läst flera av hans böcker. Böckerna är långsamma täta spionromaner. De handlar allt som oftast om ensamma män eller kvinnor i brittiska underrättelsetjänsten. Efter murens fall har le Carré lämnat det kalla kriget och nu är det kriget mot terrorismen som behandlas.
Philip Seymour Hoffman spelar den tyske huvudrollsinnehavaren Günther Bachmann i filmen. Le Carré brukar skriva om britterna men i denna film tycks vi följa en liten tysk grupp som följer potentiella terroristers aktiviteter i Hamburg. Filmen är långsam men intensivt intressant och spännande. Philip Seymour Hoffman är gigantisk i rollen som den cyniske och luttrade agenten. Det ruvar en sorgsen stämning över filmen. Inget är glassigt och muntert. Mr Hoffman hostar och harklar sig som om han låg på dödsbädden. Som vanlig med le Carré's historier finns inga vinnare och förlorare och allt känns nästan meningslöst i slutet. Men jag älskar stämningen (!) som byggs av genomgående bra skådespeleri, en känslan av en genomtänkt och smart handling samt ett regntungt Hamburg.
Som vanligt i le Carré's värld finn där en person, ofta kvinna, som blir utnyttjad av spionerna. En gammal favorit är Den lilla trumslagarflickan som är otroligt bra i bokform. Den har också filmatiserats med Diane Keaton i huvudrollen. Filmen är inte lika bra som boken. I A most wanted manär det en kvinnlig folksrättsadvokat modell "left wing" som kommer i kläm.
Rachel McAdams spelar rollen och även om jag brukar älska henne tycker jag att hon inte riktigt fyller denna roll perfekt. Hon såg för välmående ut för att passa in i den antagligen lite slitna och pressade advokaten hon ska gestalta. Men jag har inte läst boken som filmen bygger på så jag vet inte helt säkert. Robin Wright är dock klockren i rollen som lömsk CIA-bitch. Hon repriserar sin roll från Netflx-serien House of cards. Det är i princip samma person i serien och denna film, vilket ledde till ett säkert om än inte så spännande val av castingen.
Detta är regissören Anton Corbijn's tredje "riktiga" film. Jag har sett hans andra film The American och den tyckte jag var ganska bra, bättre än "helt ok"i alla fall. Detta var dock ett steg framåt. Den spelar i samma klass som Tomas Alfredson's Tinker tailor soldier spy (som också bygger på en le Carré-roman). Philip Seymour Hoffman är filmens klarast lysande stjärna. Man kan se filmen endast för att få umgås med honom för två timmar. Vila i frid, mannen. Trist att du var tvungen att lämna oss redan nu.
Jag ger A most wanted man fyra saknade vänner av fem möjligt.
Betyg: 4/5
Om du inte är helt övertygad kan du alltid hoppa över till mina filmspanarkompisars texter om filmen. Vill de ta mannen, eller släppa honom fri?
Jojjenito
Sofia (kommer senare?)
Fiffi (kommer senare?)
Jonas (kommer senare?)
Carl och Johan (kommer senare?)
Detta inlägg var en del av Filmspanars tema med nummer 24 i ordningen: "Tyska städer". Ta nu bil, båt eller flyg över till Tyskland och läs de andra spanarnas texter på temat:
Jojjenito - om film
The Velvet Café
Rörliga bilder och tryckta ord
Movies-Noir
Fiffis Filmtajm