Mannen verkar vara någon slags arbetsledare på ett bygge. Det är kväll och han sätter sig i bilen för att åka hem. Han har en ny och riktigt najs BMW. Kan det vara en 5-serien? Vid ett rödljus blinkar han hemåt men när han sitter där och väntar ser vi hur han tar ett beslut. Istället för att svänga in mot bostadsområdena byter han fil och åker ut på motorvägen mot London ett 20-tal mil söderut.
Mannens spelas av Tom Hardy. Man måste gilla Tom Hardys ansikte för att kunna njuta av denna film till fullo för han är med i rutan konstant. Hela filmen utspelas med Tom och hans byggledare vars liv hamnat i kaos av de beslut han tagit och tar. Mannen talar nästan oavbrutet i telefon. Det är med och om jobbet, med och om familjen och så det där sista, själva anledningen till hans situation. Hela filmens handling framförs via telefonsamtalen samt Hardys skådespeleri. En stor del av känslorna ser vi endast genom hans ansiktsuttryck och kroppsspråk.
Ibland dyker det upp filmer som helt bryter mot den vanliga rutinen då det gäller formen. "Locke"är en sådan film. Det kan kanske verka tråkigt med en film som bara visar en Tom Hardy sittandes i en bil och prata i telefon? Men nej, det är allt annat än det. Vi får följa mannens emotionella berg och dalbana genom Hardys skådespeleri. Det är imponerande att filmen funkar så bra som den gör. Jag var uppfylld till bredden med goda känslor direkt efter jag sett filmen. Det var kul att filmen funkade så bra helt enkelt! Detta projekt som på pappret såg vanskligt ut var i hamn! Jag levde med denna upprymdhet ett kort tag och sedan började filmen blekna lite.
Jag är avgjort positiv, men detta är inte en film för årstopplistan eller något sådant starkt.
Jag ger "Locke" tre nattliga färder på motorväg av fem möjliga.
Betyg: 3/5
