The Walking Dead - Season 1 (2010)

Det är kanske på grund av att vi lägger så mycket tid på tv-serier som gör att vi antingen älskar eller hatar en serie så mycket. Till skillnad från en tvåtimmarsfilm tenderar ju tv-serierna att ta längre tid och därmed "krypa under huden" på oss. När jag pratar tv-serier med vänner är det ofta starka känslor. Antingen är serien i fråga super-duper bra eller så är den inte värd ett ruttet lingon. Såklart att det finns serier mitt emellan, serier man slötittar på. Det kan vara simpla komediserier eller lättsamma dramakomedier. Men när det gäller ordentliga seriösa storserier blir vi fans oftast rejält engagerade.

Jag tog mig nyligen an en serie jag uteslutande hört bra om, The Walking Dead. Jag hade smått otroligt höga förväntningar på serien. Jag hade skjutit upp att se serien tills ett bra läge uppstod då inga andra serier pockade på uppmärksamheten. Nu var det dags. Den korta första säsongen om sex avsnitt låg i pipen. Men ack, som så ofta när vi har med höga förväntningar att göra, den föll platt för mig. Damn, jag vill bita i någon av ren frustration.


The Walking Dead har en jättebra set-up. Den startar just efter zombieapokalypsen. Det är inte många människor kvar och de som fortfarande är i livet måste kämpa med allt de har för sin överlevnad. Och serien kör med långsamma zombies, som det ska va. Jag älskar miljön och alla de möjligheter till kluriga situationer den ger till berättelsen.

Men som alltid, det går inte att nog betona detta, film och tv-serier lever till stor del på sina karaktärer. Och fan ta mig, jag gillar inte huvudpersonerna i The Walking Dead alls. Jag tycker de är dö-trista helt enkelt. Den alltid miserabelt sammanbitne Rick, hans vilt stirrande fru Lori och hans ointressante loser till kompis Shane engagerar mig intet. När jag i inledningen direkt förstod att showen skulle spela upp deras triangeldrama till max suckade jag av nervositet. De kan väl inte...? Jodå, det där skulle ältas om och om igen.

Jag saknar en glimten i ögat i en serie som denna. Jag menar med denna set-up, zombies!, skulle det fungera bra. Men detta är kliniskt befriat från glimten i ögat. Detta är ett allvarligt och tungt drama och därmed måste serien bedömas som ett sådant. Och om jag bortser från kontexten och tänker bort zombiesarna för en stund finner jag en ganska platt dramaserie. I ett av mittenavsnitten uppstår en intressant situation då Glenn blir kidnappad av ett annat gäng överlevare. Jag hoppades då på en bad ass upplösning av konflikten men den rann ut i sanden. Showen vågade inte göra något roligare av den scenen. Tyvärr.

Säsongens mest överraskande och därmed positiva saker var dels hur Merle blev kvar uppe på taket, dels överraskningarna i sista avsnittet. Det påminde mig lite om Richard Adams bok Den långa flykten... Kaninkolonin som hade så mycket mat ni vet?


Efter att ha sett första säsongen kan jag nu konstatera att serien är helt ok. Den är inte dålig (zombies för tusan!!), men långt från så bra som de flesta andra verkar tycka. Av alla jag pratat med är det nog bara Halo som, till slut, gav mig en rättvisande bedömning av serien. Men även Halo lät mer positiv före jag såg S1 än vad som framkom nu när vi efter min titt snackade detaljer.

Jag känner inte ett jättestort sug efter att se vidare på detta. Måste man umgås med Rick, Lori och Shane hela tiden?? Nej, jag ska kanske ge spin-offen Fear the Walking Dead en chans istället...

Betyg: 2+/5