Quantcast
Channel: Fripps filmrevyer
Viewing all 2395 articles
Browse latest View live

2014 - Året på Fripps Filmrevyer

$
0
0


För andra året i rad ska jag nu ge dig en liten nyårskrönika över året som gått på Fripps filmrevyer. Precis som jag gjorde förra året! Hey, då är det ju en tradition! Det blir en resa nerför minnenas aveny. Vad var bra, vad var dålig och vad var allt däremellan?

Jag har kört två större projekt under året. Först och främst var det min gedigna genomgång av de åtta Harry Potter-filmerna. Precis som med James Bond-projektet fördjupades min kärlek till filmerna via projektet, inte alls tvärtom som man kanske kunde tro. Jag älskar Harry Potter, både i bok och i film. Favoritfilmen under projektet visade sig bli film nummer sju.


Jag och Christian fortsatte vårat stora Decennier-projekt. Det slutfördes inte under året som jag gissade i förra årets nyårskrönika men vi hann i alla fall med 50-, 60-, 70 och 80-talen. Bra jobbat oss! Under nästa år ska vi helt klart avsluta projektet. Eller? Hehe, bara två decennier återstår i och med 90- och 00-talen så det ska vi nog klara av.

Ibland blir jag inbjuden av grabbarna i podden Har du inte sett den? att delta i deras filmsnack. Det är alltid lika trevligt. Under året var jag med Markus, Erik och Johan och snackade om Spike Jones'Her och en annan gång var det jag och Markus som drack öl och snackade om den svenska filmen Tommy.

På tal om svenska filmer så har jag sett fem nya svenska filmer under året (jag såg några äldre svenska inom decennier också). Den bästa nya svenska filmen jag såg i år var Remake.

Under året har jag publicerat filmrevyer för 202 filmer. Wow, bra jobbat mig. Jag har givit tolv filmer betyget etta och åtta filmer har fått betyget femma. Min årsbästalista för filmåret 2014 kommer som brukligt ut någon gång under våren. det brukar bli naturligt att se en hel del filmer från året som gått under inledningen av efterföljande år. Inte minst med tanke på att de flesta filmerna som kan vara av intresse då "finns i sjön". Så här såg listan ut för 2013. Vilka filmer kommer komma med för 2014...? Lämna gissningar eller tips i kommentarsfältet.


Under året har den löst sammanhållna filmbloggarklubben Filmspanarna hållit ångan uppe. Det har varit en massa filmspanarträffar (11 st) och en massa intressanta teman (12 st). Årets bästa filmspanarträff-film var utan tvekan The wolf of Wall Street och den sämsta filmen vi såg var den svenska filmen Tommy. Några ut gänget var för andra året i rad med på Malmö Filmdagar ackrediterade som press. Jag hoppas på flera äventyr med spanarna under nästa år!

Under året har jag sett en hel del film på bio. Det blev tretton filmer på Malmö filmdagar, elva filmer sågs på Stockholms Filmfestival (sammanfattning) och tre filmer sågs på den lilla "Monsters of Film"-festivalen. Jag har varit med på åtta av filmspanarnas filmträffar och till sist har jag gått på bio som en vanlig man fjorton gånger. Utan trenchcoat dock..

Under året har ett nytt fenomen uppstått på min blogg, den Ultimata ÅrsBästaListan förkortat till UÅBL. Jag är ju själv omåttligt förtjust i listor generellt sett, och årsbästalistor i synnerhet. Under året har några filmbloggare gång efter annan samtidigt bloggat om årsbästalistor från svunna år. Så fort jag får ihop en fem sex stycken årsbästalistor sammanställer jag dem till UÅBL för året i fråga. En kul liten sidosyssla jag har som jag hoppas uppskattas. Hela nio stycken UÅBL har publicerats under året, för diverse år från åttiotalet och framåt, för länkar titta här.


En av årets mest vattendelande filmer var den amerikanska krigsfilmen Lone survivor men allra skönaste diskussionen kom nog ur Scorsese's The Wolf of Wall Street.

En film råkade jag se två gånger på bio! Jag var så trött under första titten att jag mest satt och nickade till. Det var ingen mindre än Wes Anderson's nya film Grand Budapest Hotel som jag först såg med Christian och senare en gång till, denna gång med Johan.

Årets tristaste filmäventyr blev då jag, Jojjenito och Vanessa skulle se American hustle på SF i Kista. Filmvisningen blev helt ruinerad av ett ungdomsgäng. Läs mer om den bedrövliga händelsen här.

Denver Broncos förlorade SupeBowl mot Seattle Seahawks på ett högst förnedrande sätt. Bläh.


TV-serier! Jag har sett femton tv-seriesäsonger under året. Jag har nu när jag skriver denna årskrönika insett att jag har glömt att skriva om Sherlock - säsong 3 på bloggen. Jämmer och elände. Något måste ha kommit emellan och sedan har det fallit i glömska. Det får bli en god anledning att se om säsongen! Här kommer i alla fall min topp-5 över tv-serier jag sett under 2014:

Femte plats: 24: Live another day - säsong 9
Fjärde plats: Community - säsong 2
"Bronsch": Sherlock - säsong 3
Silver: Game of Thrones - säsong 4
Guld: True detective - säsong 1



Under året har jag sett två scenshower, dels Filip och Fredriks jubileumspodcast i Globen (den med så dåligt ljud att det var helt kasst), dels Alex och Sigges Meningen med livet (den som inte gav några svar).

Som jag lovade i förra nyårskrönikan har jag publicerat ytterligare några "Henkes Best of"-listor; KentPink FloydSophie Zelmani och Lykke Li. Denna lilla tradition hoppas jag att jag kommer kunna fortsätta med under 2015.

Det har inte blivit så fasligt mycket skivinköp under året. Det största och mest nostalgiska är att jag åter har börjat lyssna på vinyler igen. Jag köpte en begagnad Dual skivspelare och en klassisk NAD 3020 stereoförstärkare. Nu snurrar gamla klassikers som Wish you were here, Misplaced childhood, Kisss me kiss me kiss me och Honky dory på gummit igen!

Nya album på cd har kommit från Pink Floyd, två stycken från Neilan, First Aid Kit, Lykke Li, Kent. David Bowie släppte nyligen ett samlingsalbum. Jo, det är helt klart att ens musiksmak stelnar med tiden. Min har fryst fast i 70- och 80-talen till stor del.


Jag har också sett några konserter. Här kommer topplistan över årets liveupplevelser

Femte plats: Sophie Zelmani
Fjärde plats: Goat
"Bronsch": Bodyfest
Silver: Lykke Li
Guld: Neil Young and Crazy Horse 

Film och tv-tittande tränger bort läsningen. Det är trist och under året har jag bara slutfört tre böcker (startat några fler som blivit liggandes också). Årets klart bästa läsupplevelse var World War Z av Max Brokks. Jag läste ut den på Greklandssemestern i juni. Svettigt värre.

Årets positiva överraskning, vid sidan av filmer på topplistor och inom Decennier, blev komedin Rapture-Palooza.

Den största besvikelsen var Kevin Smith's nya film Tusk.


Nu ser vi fram emot 2015. Det kommer en hel del filmer som jag ser fram emot. Den mest emotsedda filmen är nog den nya Bondfilmen Spectre. Det ska bli mycket spännande att se om de kan toppa Skyfall. Sen längtar jag givetvis också efter Joss Whedons nya Avengers-film, Age of Ulton. Det kommer också vara svårt att inte känna pulsen stiga lite inför nya filmer i gamla kära serier; Star Wars: The force awakens, Jurrasic World, Terminator: Genisys och Mad Max: Fury road... I närtid är det nog mest American sniper jag är sugen på.

Inom den alltid så spännande TV-serievärlden är det nytt från True detective och Game of Thrones som står högst upp på önskelistan.

Sen kommer det bli en hel del annat också; årsbästalistor, best of-listor, Filmfestivalen, Filmspanarträffar, bokrecensioner, texter om konserter, femårsfirande och en mycket mer.

Jag önskar alla läsare av Fripps filmrevyer ett gott nytt år! Vi ses på andra sidan. Ha de!


Calvary (2014)

$
0
0


Calvary 
    1. A sculptured depiction of the Crucifixion.
    2. A great ordeal.

Människor som är sönder. En kyrka som är sönder. Relationer, sönder. En ekonomi som gått i kras. Tro som vittrar. En Gud som är döv. John Michael McDonagh's Calvaryär ett tungt drama om ett samhälle i kris, en man i kris. Brendan Gleeson's Father James får under en bikt veta att en av männen i hans flock blivit utnyttjad, torterad, av en katolsk präst under sju år som liten. Father James ser vem som biktar sig, vi ser honom inte. Mannen ger Father James sju dagar på sig att avsluta sina affärer och göra sig redo för på söndag om en vecka ska han döda honom.


Detta var en tung men mycket bra film. Brendan Gleeson är i princip med i varje scen i hela filmen och han bär den på sina breda skuldror. Han är bra men filmen lever lika mycket på en radda av riktigt bra birollsskådespelare som Kelly Reilly, Aidan Gillen, Chris O'Dowd och M. Emmet Walsh.


Just att Lord Baelish var med i filmen var i och för sig lite förvirrande. Vad gjorde han där skrek någon inne i huvudet på mig mest hela tiden. Samma grötiga viskande tal. Han var sig lik.

Filmen är ett drama om humanism, religion, tro och synder. Men den är lika mycket en spänningsthriller. "Vem gjorde det?" har här bytts till "Vem kommer göra det?". Den är spännande gott folk, det är inte svårt att sitta kvar till slutet.

Riktigt snyggt manus, bra skådespelare, tja ni vet som det brukar vara i brittiska filmer och en smärtsamt vacker natur från västra Irland. Stämningen och närvarokänslan i filmen är grym.


Topplisteämne? Vet inte, kanske. Får se vad mannen där uppe säger när det blir dags att dömas.

Jag ger Calvary fyra oförlåtliga synder av fem möjliga.

Betyg: 4/5


Californication - Season 7 (2014)

$
0
0


Ännu en favoritserie som avslutats. Det är alltid lite trist när de tar slut. Precis som med Dexter hade dock denna serie långsamt dalat från den extremt höga nivå den hade inledningsvis. Nu fick vi i alla fall en planerad sistasäsong.

Det är svårt att skriva om detta utan att avge spoilers så akta dig om du är känslig.

Tyvärr var detta kanske seriens svagaste säsong. Jag gillade inte alls tråden med Levon, Hanks okända och oäkta son. Levon och Julia (Heather Graham) var ett trist inslag där seriens skapare Tom Kapinos försökte sig på vanligt relationsdrama istället för den hejdlöshet som gjorde Californication så bra. Serien är Hank och hans komplexa inre liv. Punkt slut. Försök inte göra något av serien som den inte är.


Istället blev det mest intressanta under större delen av säsongen Charlie och Marcy's irrfärder. Konkurrensen mellan Charlies lilla slaka och Stu's stora hårda var vederkvickande.

En liten undanskymd favorit under denna säsong var Terry. Man eller kvinna?

Säsongen hämtar sig avsevärt mot slutet då hela serien började knytas ihop. De sista två tre avsnitten då Becca kommer hem och då Hanks uppvaktande av Karen till slut återigen blir huvudtråd var en liten återgång till svunna storhetstider.

Jag kan inte säga att jag inte kände ett sting av separationsångest när serien tog slut men jag tycker att det var i god tid. Det fanns nog inte mycket mer att kräma ut ur karaktären Hank Moody.

Betyg: 3/5

The Big Bang Theory - Season 2 (2008-2009)

$
0
0


Jag har haft The big bang theory som min "humorist" ett tag nu. Jag ser ett avsnitt lite då och då, ofta då jag är lite okoncentrerad eller trött och inte vill anstränga mig allt för mycket. Denna serie är vagt underhållande. De många referenserna till dels popkulturella ting, dels forskning och utveckling inom mitt område, teoretisk fysik, gör serien per automatik intressant. Tyvärr matchar inte karaktärerna i serien dess potential. Sheldon är den enda jag finner kul nog för att spendera tid med serien. Alla de andra är tämligen trista, inte minst Leonard och Penny.

Nej du, detta var inte så upplyftande. Jag stiger nog av tåget här.

Betyg: 2/5

Foxcatcher (2014)

$
0
0


Lediga dagar runt nyår innebar en biokväll med filmbloggarkompisen Jojjenito. Vi valde att se storfilmen Foxcatcher som antas figurera flitigt under "the awards season"... BOATS är ett sablans otyg om det inte handlar om sportfilm eller krigsfilm. Filmen för dagen bjuder på en historia som bygger på verkliga händelser (BOATS) och det är en sorts sportfilm.

Filmen utspelas på 80-talet och handlar om brottning! Bröderna Mark och Dave Schultz tog båda guld i OS 1984. Inför OS i Seoul får de hjälp av den rike och excentriske John du Pont som sponsrar dem och ger dem träningsfaciliteter. Han vill dock också delta som coach, mentor och inspirationskälla.

I huvudrollerna ser vi Steve Carell, Mark Ruffalo och Channing Tatum. Detta är en finkulturfilm där skådespeleriet står i första rummet. Steve Carells tolkning av John du Pont har i första hand handlat om hans lösnäsa. Den är väl synlig men den gör varken till eller från då det gäller skådespeleriet. Det är synd att folk är så utseendefixerade för Carell är nämligen lysande som den ensamme mannen med kraftiga vanföreställningar. Jag gillade hans sätt att dra ut på vissa ord. Han talar som överklassen gör. Hans John hade antagligen blivit retad för sin näsa om han haft några vänner som ung men som vuxen gör han inget för att dölja den. Istället står han ofta med huvudet bakåtböjt som för att framhäva sin ståtliga kran

Channing Tatum och Mark Ruffalo spelar brödraparet som växt upp på egen hand och det är en stark känsla av "vi mot världen" som spelas upp. Tatum gör sin Mark som på gränsen till förståndshandikappad vilket jag har lite svårt att köpa. Ruffalo är däremot supertrevlig i denna film. Han är så fin att det nästan gör ont.

Ofta när vi får se så bra skådespeleri som här brukar jag falla för filmen. Gör jag det denna gång? Nej, så blev det icke. Den är ju så fruktansvärt tråkig! Jag har noll, zero, intet intresse av dessa muskelnuttar och deras kämpande. Jag bryr mig inte ett dyft över John du Ponts längtan efter samhörighet, betydelse eller sex.

Den påminner lite, lite om Aronovsky's The Wrestler men den filmen är sjukt mycket bättre. Den tar sig under huden på mig medan Foxcatcher inte ens repar ytan.

Tyvärr inget jubel från mig. Jag ger Foxcatcher två BANG av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Ska bli spännande vad Johan tycker om filmen. Är han en gyllene örn eller en olyckskorp?


Guardians Of The Galaxy (2014)

$
0
0

Marvel har verkligen lyckats med det flesta av sina filmer den senaste tiden. The Guardians of the Galaxy var dock något annorlunda. Jag visste inte vad jag skulle vänta mig. Var det en komedi? Var den bra eller dålig? Oklara signaler från internet. Nåväl jag har till slut sett filmen och... My gosh vilken kul film! Detta var en störtskön äventyrskomedi från en galax långt långt bort.

Fem konstiga typer bildar det skönaste gänget busar sedan besättningen på Serenity senast syntes på duken. Ett träd! Groot. En gnagare eller var det en apa? Till det en utomjording som såg ut som en av det kvinnliga könet, en muskelknutte och en spellevink till ledare.


Detta låter som en soppa och det var det kanske. Jag kan till exempel inte för mitt liv dra mig till minnet vad det var för dyrgrip de jagade under hela filmen. Någon form av energikälla tror jag det var.

Nej, det är inte allvaret eller ens "realism" (inom filmens egen logik) som gäller här. Detta är "pure fun". Jag kan bara hylla filmen som något som liknar en "minor" Joss Whedon. Det visade sig också att filmens regissör är en privat vän till Joss. Han heter James Gunn och han har gett namn åt en av karaktärerna i Whedon's tv-serie Angel. Joss har nog hjälpt sin vän lite med manuset, säkerligen delar av dialogen i alla fall. Var där inte till och med en scen i filmen som påminde ganska mycket om scenen i Serenity då Mal håller tal till besättningen och avslutar med "So no more runnin'. I aim to misbehave."?


Ok, vad blir det för något betyg till en film som denna då? Underhållningsvärdet pekar på en fyra men jag har nästan glömt hela filmen trots att det bara var cirka två veckor sedan jag såg den. Inte så bra. Jag ger den en stark trea men med en "bullet" så att den kan jackas upp när jag ser om den nästa gång.

Betyg: 3/5


Bin-jip (2004)

$
0
0


Månadens Filmspanartema är "Utmana din filmsmak". Via lottens försorg hade Carl från Har du inte sett den? fått i uppdrag att utmana mig. Följande hade han bland annat att säga om sitt val:

"Jag har studerat dina filmrevyer och hittat en lite överraskande lucka bland alla filmer du sett på Stockholms filmfestival. Det är en av mina favoritregissörer, Kim Ki-duk. Alla hans filmer faller under kategorin utmanande, så det är extra passande att lyfta fram honom i detta sammanhang.

Filmen jag vill att du ser är koreanska BIN-JIP (Järntrean på svenska, 3-Iron på engelska).

Jag har fått intrycket att koreansk art-house inte är något som garanterat tilltalar dig, men just denna film verkar gå hem hos de flesta och är Kim Ki-duks kanske mest lättillgängliga film. Till och med Adam och Josh var ganska positiva när Filmspotting hade med den i sitt Korean Auteurs maraton."


Carl hade helt rätt i att jag helt missat denna regissör. Jag hade dock hört om filmen via Filmspotting som Carl också refererar till. Jag skulle vilja påstå att Carl har utfört sin uppgift att utmana mig på ett ypperligt sätt. Detta var en film jag inte sett och en film som det nog dröjt mycket länge innan jag kom på tanken att välja själv.

Vad Carl kanske inte visste lika säkert är att jag gillar filmer som inbjuder åskådaren att tänka efter, filmer som behandlar magisk realism och inte minst romantiska filmer, speciellt om det handlar om längtan och är lite bitterljuvt. Allt detta uppfylls av denna film.


Tae-suk är en "James Hurley" dvs en ung tystlåten motorcykelknutte. Han fördriver tiden med att tillfälligt flytta in i tomma lägenheter. Han listar ut när de boende är bortresta och tar sig in. Han får mat och logi och i utbyte för detta städar han, tvättar kläder och lagar prylar som inte fungerar, en radio eller en lampa osv. Detta fortgår ganska händelselöst tills han en dag "bosätter" sig i ett hus som inte alls är tomt. Han träffar där på Sun-hwa som lever i ett olyckligt äktenskap. Hennes man har åkt på tjänsteresa och lämnat henne med en blåtira som minne.

Under resten av filmen spelas en mycket vacker kärlekshistoria upp. Sun-hwa slår följe med Tae-suk och de flytta in i tomma lägenheter tillsammans. Men självklart blir de påkomna förr eller senare.


Många fans som lämnat kommentarer på imdb skriver att de blir så glada efter de sett denna film. Jag vet inte jag om den är så himla munter. Jag ser den som en vacker men sorglig kärlekshistoria. Jag vet inte riktigt som man ska se sista scenen som "bokstavlig" eller om det var mer likt en dröm.

Som filmälskare blir jag dock glad över filmen. De två huvudpersonerna är med i stora delar av filmen och de har ingen dialog mellan varandra. All kommunikation sker via blickar och kroppsrörelser. Den manlige huvudpersonen har ingen dialog alls i hela filmen om jag inte helt misstar mig! Detta är fascinerande i sig.

Filmen är också kittlande i det att flera av huvudpersonens val är förbryllande. Är han en slags munk tro? Varför och hur är frågor som poppar upp titt som tätt i filmen. Jaja, filmens psykologi får jag nog fundera lite mer på.


Tack Carl för en intressant och mycket bra film! Detta var kul.

Jag ger Bin-jip fyra järntreor av fem möjliga.

Betyg: 4/5






Detta inlägg är en del av Filmspanarnas tema "En filmutmaning #2". Många filmbloggare deltar och det ska bli mycket spännande att se vad de andra har fått för filmutmaningar!

Min filmutmaning gick till Jimmy på Absurd Cinema (Except Fear). Den rackaren hade sett flera av de filmer jag gav honom som utmaning så det blev en titel en bit ner på listan. Hoppas att Jimmy fann den lika magisk och härlig som jag...

Absurd Cinema (Except Fear)
Joel Burman
Har du inte sett den? Podd (Erik och Markus)
Har du inte sett den? Blogg (Carl)
Flmr
Jojjenito
Filmitch
Movies-Noir
Rörliga bilder och tryckta ord
Fiffis Filmtajm
The Nerd Bird
Filmmedia
The Velvet Café

The Lego Movie (2014)

$
0
0


Benny: Please disable the shield systems.
Computer: Of course. There are no movies in your area with that title.

The lego movieär riktigt kul. Det kändes som att den hade ett skämt i varje bildruta. Minst! Den var så full av popkulturella referenser att jag inte hann med. När jag kopplat ett skämt hade nästa skämt redan avhandlats. Det kändes som att jag låg efter mest hela filmen. Ibland är klockfrekvensen lite lägre...


Detta är helt klart en film som måste ses om. Den är en satir över konsumtionssamhället. Glöm inte instruktionsboken! Den driver också hejdlöst, men kärleksfullt, med en massa film- och seriehjältar med Batman själv i spetsen (rösten!). Filmen är full av superlustiga sånger... Everything is awesome!


Men jag blev så trött. Total over load i hjärnan. Filmens twist var dock helt klart kul och lite gullig. Jag älskade sista scenen.

Duplo: We are from the planet Duplo, and we're here to destroy you.
Emmet: Oh, man.

Jag ger The lego movie tre Dubbledores av fem möjliga.

Betyg: 3/5



Blue Ruin (2013)

$
0
0


The keya are in the car... The keys are in the car...

Blue Ruinär en American Independent-film. Med låg budget och okända regissören Jeremy Saulnier hade den kanske lätt försvunnit i floden. Men nu gick den och vann The Golden Brick Award och då fick jag upp ögonen för den. Attans, vilken liten pärla som gömde sig därinne. Detta är en blodig och ibland komisk neo noir helt i bröderna Coens anda. Saulnier har sagt om sin film att historien kan liknas vid No country for old men, men istället för en effektiv och mycket kapabel mördare i Anton Chigurh är det en helt vanlig snubbe vi får följa i hans film. Huvudpersonen i Dwight är allt annat än en erfaren våldsman. Ändå hamnar han mitt i smeten i en hämnduppgörelse mellan två familjer som sträcker sig över flera generationer.


Blue ruinär dramatisk, spännande, skrämmande och ofantlig skrattframkallande. Vissa av situationerna är så absurda att de tenderar att bli komiska, en svart dödlig komik. Det är en film som skulle passat perfekt på Filmfestivalen, men där gick den väl inte... Filmen blandar mellan genrer på ett förträffligt sätt. Jag fann mig sittandes och undra hur jag skulle klara vissa av situationerna själv. Bara en sådan sak som hur skaffar man fram ett skjutvapen i dagens samhälle? Gå ner på plattan med en bunt pengar? Ringa Sir Per?

Vad som också är underbart med denna film är att ingen av karaktärerna i filmen, speciellt inte huvudpersonen, är speciellt vana med våldsdåd. Dwight har panik i princip varje scen i hela filmen. Han begår misstag på misstag, precis som vi alla skulle gjort om vi hamnat i den situation han befinner sig i. Men när hans systers familj hotas tar han mer och mer drastiska beslut. Den onda spiralen har inget slut som det verkar. Jag gillade också Dwights kompis, Ben, den enda som är utbildad att döda och en scen i filmen som utspelas på Bens ägor är en kandidat till årets scen på film.


Blue ruin, en positiv överraskning. Se den! Jag ger Blue ruin fyra lyckliga slut av fem möjliga.

Betyg: 4/5

Filmbloggarbroder Steffo har också skrivit om Blue ruin idag. Hoppa över och kolla vad han tyckte vetja.

PS, detta är en 2013-film som är kvalificerad för min 2014-lista då den bara visades på filmfestivaler under 2013 och således är en 2014 i "min värld". Den hade premiär på bio i april/maj 2014 i de flesta länder, inklusive USA. I Sverige fick den ingen distribution och gick därmed direkt till dvd (november 2014).

The Secret Life Of Walter Mitty (2013)

$
0
0


Jag blev tipsad om denna film från den store Frans. Jag fick uppfattningen att detta skulle vara en mysig och "snäll" film och det var precis vad den är. Ben Stiller spelar huvudrollen och han har regisserat också. Han är en bra regissör tycker jag. Hans bästa film är kanske Reality bites. Fast då har jag faktiskt inte sett Zoolanderän.


Filmen handlar om drömmaren Walter Mitty som arbetar som ansvarig för hanteringen av negativ på den gamla välkända tidningen Life. Precis som i verkligheten upphörde dock tidningen att komma ut i vanligt format och inför sista numret får Walter problem med ett försvunnet negativ. Sedan får vi följa Walter på en Forrest Gump-liknande resa som tar honom till Grönland, Island, Nepal och Cheryls hjärta.


En mysig film. Det känns bra efteråt, man skulle kunna kalla det feel so good movie. Ben är mysig i rollen som Walter. Sean Penn är majestätisk som den mytiske fotografen Sean. Men bäst av alla i filmen är Kristen Wiig som Cheryl. Hon är fan en stjärna den bruden. Otroligt bra tycker jag. Andra noterbara skådespelare var Shirley MacLaine, Ólafur Darri Ólafsson (som vi kommer ihåg från Reykjavik Rotterdam), Adrian Martinez, Kathryn Hahn och en "Bob Slydell"-liknande Adam Scott.

Jag ger The Secret Life of Walter Mitty tre "quintessence of life" av fem.

Betyg: 3/5


Bad Words (2013)

$
0
0


Är Jason Bateman en av mina favoriter? Inte direkt men jag har väl gillat honom i filmer som Juno, Extract och Horrible bosses antar jag. Nu har han i alla fall regisserat sin första film. Han spelar också huvudrollen.

Detta var en mycket uppfriskande film. Helt hejdlös och allt annat än "politisk korrekt". Bateman är Guy Trilby, en 40-årig man som funnit ett kryphål i regelverket för en landsomfattande stavningstävling för elever i mellanstadiet. Med sig på resan inom tävlingen har han en journalist som ska skriva historien om honom. Hon spelas av indiefilmveteranen Kathryn Hahn.


Filmen är dialogdriven och den har en uppsjö av bra skådespelarprestationer också. Övriga framträdande roller görs av Allison Janney, Philip Baker Hall och den lille pojken Rohan Chand. Ja just det en liten pojke spelar en stor roll i denna film. Lyckligtvis är han stabil och inte alls så där jobbig som barnskådespelare ibland är.


Detta är en rolig film med en hel del fula ord. Vi får bland annat en av filmårets mest ordrika utskällning (restaurangscenen). Men egentligen har filmen hjärtat på helt rätt ställe och den är väldigt mysig.

Jag gillade Batemans första film så mycket att jag ger den fyra svordomar av fem möjliga.

Betyg: 4/5

Taken 3 (2014)

$
0
0


Franck Dotzler: The LAPD, the FBI, the CIA there all gonna come after you they'll find you and they'll stop you.
Bryan Mills: Good luck.

Jag tror det var Ronny Svensson som sa att Taken 3 borde heta Jagad 2 istället och det ligger mycket i det. Det är ingen som blir tagen i denna film. Däremot blir allas vår värsta bad ass, hårdingen Brian Mills (Liam "Biggus dickus" Neeson) exfru mördad och polisen får ett tips om att han är den skyldige. De jagar honom med allt de har. Den supersmarte polisen Dotzler (Forest Whitaker) är honom i hälarna under större delen av filmen. Hans lazy eye ger honom magiska krafter. Han vet allt.

Handlingen är ungefär så här. Jag kan knappt hålla isär filmerna, Taken, Jagad, Taken, Jagad? Mills kommer hem till lägenheten och hans bagels är varma. I sängen ligger Lenin (Famke Janssen). Hon har fått halsen avskuren men det finns inget blod. Mills blir bestört. Hans inre skriker ut sin ångest. Då möts han av en enarmad ryss i dörren. Ryssen har kanske en protes. Poliserna jagar Mills till en gammal truck och "I didn't do it.""I don't care, I just want to kill you." Mills kastar sig ner i vattnet. Borta! Sen pratar de med varandra och han måste komma in, ge upp sig. Mills lurar dock polisen som den bästa Jason Bourne och undgår avlyssningen. Bästa sättet att bli trodd är att hitta vem som mördade Lenin och dessutom vill Mills kräva hämnd. För då blir ju allt bra igen. Som när han gav dottern en panda i tre dagar före fördelsedagen-present. Dottern, som aldrig blir äldre än 12 år i hans ögon. Och våras, kanske.

När Luc ser sig själv i spegeln ser han en man som gjorde bra film förr i tiden. Mills smyger in på sjukhuset och letar efter proteser och enarmade män. Hans kompis forskar på mediciner och ser precis ut som General Georgi Koskov, men han är oärlig och neslig. Precis som Lenins nya äkta make Stuart förresten. Så fort jag såg att Lenin hade gift sig med Sean Ambrose från Mission: Impossible II förstod jag att något lurt var på gång. "My priorities is Kim." Mills ramlar ner i en hiss och utför ett stup men han överlever båda gångerna! Spoiler alert. I hissen måste han ha krupit genom ett maskhål och utför stupet var det bara att kasta sig ut genom dörren trots att man såg att dörren aldrig öppnades. Konstigt. Skit samma. De gamla vännerna hjälper till och de är också bad ass, men de är med för kort tid i filmen. Träligt. Och allt glas krossas men ryssen skär sig inte i fötterna som John gjorde. Ryssen blir skjuten men det blöder inte ur kroppen på honom. WTF hände där? Äh, skit samma.

Nej, så var inte handlingen. Jag skojjade bara.

Betyg: 2/5






Läs vad mina fellow filmspanare hade att säga om denna film. Blev de tagna av spänningen?





Cold in July (2014)

$
0
0


Ibland kommer det skurar av filmer på samma tema, eller så kommer de, som nu, i par. På kort tid har jag sett två små amerikanska indiethrillers. Först ut (för mig) var den stora överraskningen Blue ruin. Nu handlar det om en filmen Cold in July. Jag tror att det var hos Fiffi jag först såg något om den.

Dexter?
Filmerna har en hel del gemensamt, våldsamma hämndfilmer från amerikanska södern bland vanligt folk. Men det finns också en hel del olikheter om man studerar filmerna lite närmare. Tonen i filmerna är väldigt olika. Blue ruin är mer seriös och mycket mer jordnära, grundad i en verklighet man kan ta på och förnimma. Cold in July är en mer extrem film men också lite mer "lattjo". Våldet är mer coolt än skrämmande. Brotten som begås är mer bestialiska än realistiska. Brottet i Blue ruin kunde hända här och nu medan brottet i Cold in July är som tagen från en thrillerroman (twistat och på något sätt "konstruerat"är känslan jag får). Våldet i Blue ruin är slarvigt, blodigt och groteskt. Våldet i Cold in July är pang pang och tuffa "cowboys med rykande revolvrar". Sista scenen i Cold in July är mycket långt från någon scen i Blue ruin. Den är helt orealistisk vilket förtar lite av närvarokänslan.

Cold in July lever mycket på sina tre mycket kända åskådare, medan Blue ruin inte har ett enda ansikte jag känner igen. I dagens film har vi en trio av bad asses. Först och främst huvudpersonen spelad av Michael C Hall som gav oss Dexter. Här är han en vanlig man men under filmens gång tycker jag ändå att jag påminns om Dexter lite då och då. Det är något i ögonen! Tala om att Dexter var hans livs roll. Jag kommer aldrig kunna se Michael C Hall som någon annan än Dexter tror jag. Favoriten är annars Don Johnson som är riktigt bad ass i denna film. Till sist har vi hårdingen Sam Shepard som alltid är ett bad ass. Mycket bad ass blev det i denna film. Och i denna revy!

Hockeyfrillan!
Det finns mycket att gilla med Cold in July. Skådespeleriet och rollfigurerna är underbara. Stämningen är skön, man sugs lätt in i världen den utspelas i. Detta är en modern western skulle jag vilja säga, på tal om definitionen av westerns. I denna film, som ofta i westerns, är det svart och vitt. Några karaktärer är goda de andra är onda. Det är "with us, or against us" i sin puraste form.

Förändringen av stämningen i filmen är också intressant. Den ändras gradvis under filmens gång. Inledningsvis är den mer skrämmande och man tror att det ska bli en mörkblå isande film (mer lik Blue ruin för övrigt), men efter att Sam Shepards karaktär introducerats ordentligt transformeras filmen till en varmare orangeröd film. Då börjar filmen mer påminna mig om filmen Killer Joe, en annan favorit från de senaste åren. Ganska intressant att de lät filmen utvecklas så. Får hoppas att detta var planerat...

Jag har redan via sociala medier hunnit diskutera Cold in July och Blue ruin  med vänner, och det är genomgående så att man håller den man såg först som starkare av de två. Så kan det mycket väl vara och så är det för mig med. Och även om jag håller Blue ruin som starkare, var jag dock så förtjust i denna film att den får fyra "betting practices" av fem möjliga.

Betyg: 4/5 

Fiffi tyckte inte att detta var kallt, hon tyckte filmen var het, läs hennes revy här.

Tuffa killar

The Interview (2014)

$
0
0

Dave Skylark: They hate us because they ain't us!

Jag antar att de flesta som letat sig in till min blogg hört om The interview? Den senaste komedin från Seth Rogen och James Franco? Den om det amerikanska tv-teamet som ska intervjua Nordkoreas diktator Kim Jong-un och blir anlitade av CIA för att "take him out"...

Kontroverserna runt filmen har varit stora och det är svårt att tro att det inte varit till dess fördel. All reklam är bra reklam, eller hur? Konspirationsteoretikerna skulle kanske till och med kunna tro att detta var en reklamkupp. Oavsett om det är Nordkoreas regim som ligger bakom hoten eller om det är en "Wag the dog"-cyniker bakom kulisserna var man ju tämligen sugen på att se filmen.


Förra filmen från firma Rogen-Franco var This is the end. Det var en film som var mycket svår att betygssätta. Den var i delar otroligt rolig och den bjöd på en massa sköna garv (Michael Cera! Emma Watson!). Vilka dårar de är! Men efter filmen när jag kände efter om det verkligen var en helgjuten film fanns inte feelingen där. Den var ganska tom, hur rolig den än var. Mixade känslor gjorde att jag förhöll mig ganska kallsinnig till filmen och gav den en tvåa, dvs "helt ok".


The interview är mycket lik This is the end med avseende på "rolig som satan men inte så bra". För detta är en mycket rolig film. Dess första del är komiskt guld. Jag garvade läppen av mig och då måste man ju ändå säga att filmen lyckades! Men allt eftersom tokigheterna får fortsätta på duken, allt mer utmattad som åskådare blir man och till slut faller skämten platt. När de dessutom slänger in ett parodisk James Bond-slut med bomber och granater blir jag inte alls imponerad.


Men nu är det ju så finurligt att denna film har mer än bara sin yta. Den är också brickan i ett politiskt spel mellan väst och Nordkorea. Enligt källor har många nordkoreaner dvd-spelare hemma, även om det är förbjudet, och många tittar på film från väst. Med tanke på att idén i The interview är att hjälpa till att störta Kim Jong-un genom att bevisa att han inte är gudomlig kan ju faktiskt filmen hjälpa till med exakt samma sak i verkligheten. Genom komik undergräva en regim som väl förtjänar att bli förlöjligad. Jag skulle gärna lägga en slant i skålen till den där sydkoreanen som tänker skicka in tusentals ex av filmen med små ballonger till Nordkorea. Kul idé. Tänk tanken, att besegra en galen regim med skratt och satir. Var har vi hört liknande tongångar just nyligen? Je suis Charlie!


Jag gillade vissa delar av The interview så mycket att den kämpar sig upp till tre skratt som förkortar Kim Jong-un's liv av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Bloggarbrodern Steffo har också låtit sig intervjuas. Vad blev hans svar? Kolla här.


Bloggpanelen på Moviezine.se

$
0
0


Idag, nej igår, drog Moviezine.se igång Bloggpanelen där tre filmbloggare pratar film och besvarar några väl valda frågor. Först ut var Fiffi från Fiffis Filmtajm, Johan från Jojjenito och jag. Vi pratade om oscarsnomineringarna, vad vi mest ser fram emot 2015 och så tittar vi i backspegeln på filmåret 2005. Länk till Bloggpanelen finner du här.

Moviezine är en av Sveriges största filmsajter. Väl värd att surfa runt på lite...


Top 10 films of 2005 (version 2)

$
0
0

Hejsan alla söndagsseglare. Idag är det blogathon över toppfilmer från filmåret 2005. Jag hade redan en gammal topplista som du kan läsa här. Nu har jag dock kollat över min lista och som brukligt nu för tiden tittat en kort snutt på alla filmerna för att känna av vilka vibbar jag får av filmerna. Jag har också sedan sist sett någon enstaka ny film från året i fråga, och jag har sett om några filmer på listan. Det har blivit en hel del omflyttningar. Är det inte så att en årsbästalista är något av en dagslända Vad jag känner i magen idag kan ändras helt tills imorgon? En åtta hoppar upp till fyra, en tvåa ramlar ner till trea och sådana avgörande händelser...

2005 var ett halvstarkt starkt år, lite lite över medel skulle jag säga. Jag har sett minst femtio filmer från '05. Det finns många hedersomnämnanden men egentligen är jag tämligen säker på min topp 10. I denna version har jag pushat upp mina personligt personliga favoriter till toppen. Mina Henke-filmer. De filmer jag vill stå för...

Speciellt en film har dalat betänkligt. Titta nedan så blir du varse. Som vanligt när jag gör version 2 av mina årsbästalistor skriver jag placeringen på förra listan i parentes efter filmens namn.

I första inlägget roade jag mig med att nämna 2005 års största besvikelse samt sämsta film. Läs det gamla inlägget för det "extramaterialet".

Listan innehåller en hel del favoritregissörer och skådisar som jag gillar. Förstaplatsen är given. Tvåan likaså. Trean till femman kunde blandas lite, likaså sexan till åttan. Now, without fuurther ado, the list.


10. Capote (Bennett Miller) (9)

Philip Seymour Hoffmans tour de force tolkning av Truman har tappat en placering men det är sjuhelsikes insats han gör. Vann oscarn för bästa manlige skådespelare. Väl förtjänat.


9. Sin City (Frank Miller, Robert Rodriguez)  (8)

Det går inte att komma från att den är ruskigt snygg. En av årets mest unika filmer och det belönas med en plats på listan.


8. Brick (Rian Johnson) (4)

En ung Joseph Gordon-Levitt. En neo-noir i high school miljö. Blanda Twin Peaks och Serial. Skön stämning. Jag gillar Rian Johnson.


7. Broken flowers (Jim Jarmusch) (Ny)

En outgrundlig Bill Murray letar efter gamla flickvänner. Skön stämning i filmen! Jag gillar (oftast) Jim Jarmusch.


6. An unfinished life (Lasse Hallström) (Ny)

Fantastiskt trevlig liten film med en innerlig cast. The Sundance Kid är alltid bra och vem kan inte gilla Gud? Bra barnskådespelare. Och Jenny kan spela.


5. The squid and the whale (Noah Baumbach) (3)

Vem vinner mellan bläckfisken och valen? New York på åttiotalet. En ung Jesse Eisenberg och en skäggig Jeff Daniels. Bra grejjer. Jag gillar Noah Baumbach.


4. Thank you for smoking (Jason Reitman) (7)

Grym debutfilm. Underbar dialog. Många dugliga skådisar. Satiren! Skön film.


3. Wedding crashers (David Dobkin) (5)

Fan vad jag älskar bra komedier som denna. Vince och Owen är bra, speciellt Owen men det är birollerna som nailar denna film; Bradley Cooper, Isla Fisher, Jane Seymour, Christopher Walken och gubben i lådan. "Maaaa"


2. Good night, and good luck (George Clooney) (6)

Denna film bubblade upp ända till andra plats. Magiskt bra. Vilka skådespelare! Crispig regi av George Clooney. En film med hjärna och hjärta. Otroligt bra helt enkelt.


1. Serenity (Joss Whedon) (1)

Jag såg filmen fem gånger på bio år 2005. Prologen som är som en rysk docka, Joss är mästerlig. Den långa tagningen i inledningen - ser du var de klippt? Att få återse den älskade besättningen. Och Serenity, Firefly class transport ship. Inaras ögon när hon möter The operative. Jaynes t-shirts. Kaylees ansikte när Simon lämnar skeppet. Leaf on the wind. No more running. Zoes last stand. Kaylees "You mean to say as in sex?""But it ain't all buttons and charts, little albatross."'Nuff said.





De som föll ur från denna version av listan var Batman begins (2) och A history of violence (10). Andra hedersomnämnanden är The 40 year old virgin, V for vendetta, Harry Potter and the goblet of fire, Me and you and everyone we know och The descent.

Tio år sedan 2005. Tiden flyger fram. Det är kul att så många ville vara med på festligheterna. Hoppa över till mina Filmspanarkompisars topplistor vetja!
Fiffis Filmtajm
Jojjenito
Rörliga bilder och tryckta ord
Filmitch
Spel och film
Flmr
The nerd bird
Movies-Noir






Den Ultimata Årsbästalistan - 2005

$
0
0

I lördags var det årsbästalistebonanza då en bunt härliga bloggare skrev om sina favoritfilmer från 2005. Tänk, hela tio år sedan. Det känns som länge sedan. Vi var hela nio stycken som deltog och vi tangerade därmed deltagarrekordet från 2008. När ska vi bryta wallen och dra ihop tvåsiffrigt antal bloggare för dessa blogathons?

Vad kan man då säga om filmåret 2005? Det är spretigt som attans mellan filmerna. Hur många olika filmer kan nämnas på nio stycken topp-10 listor egentligen? Ja åtminstone femtio stycken. Ingen film drog iväg i poängberäkningen. Faktum är att de två toppfilmerna hamnade på exakt samma poäng! Som alla vet är det antalet listor som räknas som första tie breaker, inte antal förstaplaceringar. Det är sedan gammal. Reglerna för de Ultimata ÅrsBästaListorna finns i ett väl bevakat kassavalv i Paris. De kan inte tampas med...

Tyckarna denna gång var lika många som Ringens brödraskap. Där var Gandalf, Frodo, Sam, Merry, Pippin, Aragorn, Boromir, Legolas och Gimli.

Den ultimata topplistan innehåller inte bara engelskspråkiga filmer och där finns inte en enda komedi men väl både skräck och obehagliga situationer. Men nu har vi pratat intro länge nog. Här har ni listan!

1. Batman begins (Christopher Nolan) 34 poäng (fem listor, en förstaplacering)
2. Brokeback Mountain (Ang Lee) 34 poäng (fyra listor, två förstaplaceringar)
3. The squid and the whale (Noah Baumbach) 28 poäng (sex listor, en fjärdeplacering)
4. Sin City (Miller and rodriguez) 24 poäng (fem listor, en tredjeplacering)
5. The descent (Neil Marshall) 22 poäng (fyra listor, en fjärdeplacering
6. Thank you for smoking (Jason Reitman) 18 poäng (tre listor, en förstaplacering)
7. Hostel (Eli Roth) 18 poäng (två listor, en förstaplacering)
8. A bittersweet life (Kim Jee-woon) 18 poäng (två listor, en förstaplacering)
9. Match point (Woody Allen) 18 poäng (två listor, två andraplaceringar)
10. Walk the line (James Mangold) 17 poäng (två listor, en andraplacering)
11. Serenity (Joss Whedon) 15 poäng (två listor, en förstaplacering)

Klicka på länkarna ovan vetja. Där får du läsa goda ord om filmerna.

Listan skapad söndagen den 18:e januari 2015.

Hedersomnämnanden! V for vendetta och Paradise now fick varsin förstaplacering men hamnade trots det långt utanför listan.

Här kommer alla övriga filmer som nämndes på minst en lista i poängordning; Grizzly man (2 listor), War of the worlds (3), Capote (3), V for vendetta (2), Good night and good luck (2), Broken flowers (2), Aeon flux (2), Paradise now, Le couperet (2), Corpse bride, The 40 year old virgin (2), Wedding crashers, Cinderella man, Harsh times, A history of violence (2), Lady Vegeance, Antikörper, Hard candy, The constant gardener, The skeleton key, The lion the witch and the wardrobe (2), An unfinished life, The call of Cthulhu, Kingdom of heaven (2), Tristam shandy, Le marche de l'empereur, Me and you and everyone we know, Brick, Den bästa av mödrar, Mitt hjärtas förlorade slag, Mysterious skin, Noroi, Munich, King Kong, Madagascar, Fiendeland, Constantine, Reefer madness, Kocken.

Vilken plansch gillar du mest? Jag röstar nog för den fjärde i ordningen nedan.










Fury (2014)

$
0
0


Wardaddy: Ideals are peaceful. History is violent.

Kan det vara så att "Fury"är en bättre WWII-film än "Saving Private Ryan"? Landstigningsscenen i Ryan är biljant, helt klart 5/5 och det finns en scen i andra halvan där en kille får en kniv inpressad i hjärtat som tog andan ur mig och som jag inte glömt sedan jag såg filmen. Men är inte Ryan lite väl hollywoodskt glassig?


"Fury"å andra sidan är blytung. Och svart som tjära. Jag tror att den på ett mycket mer realistiskt sätt visar helvetet under kriget. Det känns som att filmmakarna varit noggranna med detaljer i denna film. Autentiskt är väldigt bra när man gör krigsfilm. Fullständigt absurda scener som spelas upp i bakgrunden. När man ser rollistan med Brad Pitt och WWII kan man lätt tänka på Tarantinos styggelse, men nej, detta är en mycket seriös och brutalt ärlig krigsfilm.


Jag blev faktiskt lite tagen av den. Det var många scener som envist dröjde sig kvar efter jag sett filmen... Totalt krig på tyskarnas hemmaplan. Hängda barn, barn i strid, Shias konstant gråtsprängda ögon, Pitts majestätiska tolkning (japp, jag sa det), hela scenen hos Emma och hennes kusin, personen, nej personerna tanksen körde över. Aj som tusan, detta var riktigt bra. Vilken överraskning. Damn.

"Fury"är en bra film. Jag fann den väldigt spännande och jag hade ingen aning om hur den skulle sluta, även om det blev ungefär som jag kunde gissat. Slaget mot den ensamma tyska Tiger tanksen var skitbra. Skådespeleriet var otroligt tajt. Det kändes som att besättningen var ytterst sammansvetsat. Regissör Ayers kör med ett gammalt knep som ändå funkade bra då vi får lära känna gänget via nykomlingens oskyldiga ögon. Ynglingen Herman spelas av Logan Lerman. Ett nytt ansikte för mig.


Brad Pitts Don är en av de mest imponerande ledarna jag sett på film på ett tag nu. Han övertygade i rollen stort. Shia LaBoeuf! Va fan, allt är förlåtet. Han var ju superstabil i denna film. Hjärtat i filmen på något sätt. Michael Pena och Joe Bernthal! Bra killar. Smutsiga och illaluktande säkerligen.


Jag har inte sett regissören David Ayers "End of watch". Den rackarn måste jag se, har hört mycket gott om den. Jag gillade till och med "Sabotage" en hel del, men den verkar vara allmänt hatad annars.

Ok, "Fury" var en tung film, och jag kände mig svårmodig efter jag sett den. Jag ger "Fury" fyra förstörda liv av fem möjliga.

Betyg: 4/5

21 Jump Street (2012)

$
0
0


Jenko: Fuck you, Glee!

"Jag skulle kanske ta och se en skön komedi?" Så började tanken som tog mig till "21 Jump Street". Den hade fått överraskande positiva ord ute på interwebben. "Channing Taum var ju ganska bra i "Foxcachter" och Jonah Hill kan väl inte pajja en hel film?" Joru sörru, det kan han. Fasen vad uselt detta var!


Det finns några marginellt lustiga scener. Skratt? Nej, men några ryckningar i mungiporna när de drev med sig själva då de gör en remake på den gamla tv-serien istället för att göra något originellt. Men i övrigt usel humor, usel action och en patetisk kärlekshistoria. Helt utan hjärna, hjärta och sexighet. Det enda som kunde ha räddat tillställningen var kanske Brie Larson? Men oavsett hur härligt bra hon var i "Short term 12"är hon ingen Emma Stone eller Amy Adams som kan bära en hel film på sina axlar. Än i alla fall.


Sen mitt under filmen fick jag ett sms från Steffo om actionthrillern "John Wick". Jag var så sugen på att stänga av skiten jag tittade på. Men det går inte att förhandla ens det minsta med Jojjenito's First Rule of the Filmspaners. Man måste se klart film. Finns ett addendum om att man måste läsa klart en bok man börjat med också... Ja ja, det är bara att böja sig. Jag såg klart rullen. Vem vet, den kanske kunde bättra sig mot slutet? Men tyvärr... Den var som en bilolycka. Nothing to see here, move on, move on...


Den enda roliga karaktären i hela filmen var Mr. Walters (Rob Riggle). Sen var där en rejält "deppig" scen som inte alls var lustig. Jag tror att jag kanske kommer strunta i uppföljaren. LOL. Idag ger jag "21 Jump Street" en liten snopp (Jonah Hills) av fem möjliga.

Betyg: 1/5


John Wick (2014)

$
0
0


John Wick: Everything's got a price.

När jag satt och såg en dålig komedi häromdan plingade det plötsligt till i mobilen. Det var Steffo som hojtade att han skulle se John Wick med Keanu Reeves i huvudrollen. Kommer ni ihåg honom? Inte Steffo, Keanu Reeves menar jag. Keanu är kanske inte lika känd av kidsen av idag, men han var stor en gång i tiden. Hans mest kända film är "Bill and Ted's excellent adventure". När Seffo tipsar om actionfilm är det bara upp och hoppa. Klart att den skulle ses.


Huvudpersonen i John Wick är en förde detta torped i den undre världen som dragit sig tillbaka. Efter några olyckliga omständigheter dras han in i smeten igen. Start: Action! Efter den korta inledningen är det verkligen "action utan slut" som vi alltid sa förr i tiden. Wick tar sig an en hel rysk maffia i New York. Ormens huvud spelas av svenske Michael Nyqvist och han gör bra ifrån sig även om han svenska brytning ibland gör så att jag ryser av obehag. Ryssens snorvalp till son har castats perfekt med ingen mindre än Theon Greyjoy. Skådisen Alfie Allen har hamnat i ett fack som vidrigaste av de vidriga. Kul för honom. Not.


Jag gillade detta. Stabil underhållning för stunden. Man förstår att Wick var en jäkel på att döda, men nu är han lite avdankad, lite äldre. Han är inte lika vass som tidigare får man en känsla av. Keanu passar bra i rollen. Han är något av en träbit. Inte mycket finlir i skådespeleriet, men det passar en sorgsen mördare med avstängda känslor och allt det där. Mot slutet av filmen när det gick som mest hett till satt jag dock och funderade på om inte detta hade passat ännu bättre för nye actionfilmsfavoriten Jason Statham. Han är bad ass.

John Wick är en modern actionfilm. Mycket ond bråd död. Minimalt med humor. Den har en skön stämning och jag gillade scenerna i Hotel Continental framför allt. Willem Dafoe är med som gammal veteran i gemet. Han är som oftast bra. Det var skönt att se en actionfilm där huvudpersonen håller pistolen med båda händerna hela tiden. Tiderna när hjältarna håller pistolen med en hand och vinklade 90 grader i luften är över! Ja, bra helt enkelt.


Det konstigaste med hela filmen var att jag inte kände igen Adrianne Palicki i rollen som Ms Perkins, en "fellow assassin".

Jag ger "John Wick" tre oskyldiga hundvalpar av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Steffo, vad tyckte du? Blev du blown away av Wick?


Viewing all 2395 articles
Browse latest View live