Denna film tänkte jag se redan på 2007 års Filmfestival men den fick inte plats i mitt schema. Jag tror att min gode vän Frasse någon gång nämnde att den var en skön film. Jag kan ha fått den indikationen från någon blogg nära mig också. I vilket fall gav jag den en chans nu. Den var faktiskt första film ut till och med. Detta är en liten, liten, fin, fin film. Den målas med ytterst små penseldrag, inga överdrifter här inte. Evan Rachel Wood spelar den tonåriga Miranda som växt upp med sin psykiskt instabile far. Mamman drog åt fanders när flickan var ung och har inte synts till på ett tag. Pappan Charlie spelas av en skäggprydd Michael Douglas.
 |
| Snyggt skägg! |
Personligen höll det inte riktig ända hem för mig trots allt. Evan Rachel Wood är en av de där "kalla skådespelarna" som jag så ofta har lite svårt med. Hon underspelar sin Miranda något våldsamt, inga tonårsutbrtt här inte, bara ledsna ögon. Michael Douglas är däremot mer varm än kall men även han underspelar så gott det går när man spelar en manodepressiv överintelligent fånge i ett för litet liv.
Filmen bjuder på en angenäm resa i det lilla California, långt från de stora kända städerna och gatorna. Och den har ett starkt slut. Jag var mycket nöjd över filmen, men den är inte topplistevärdig.
Jag ger King of California tre drömmar om ett annat liv av fem möjliga.
Betyg: 3/5
