Jeff Nichols är en ung och extremt intressant skrivare och regissör. Med filmer som Take shelter (5/5) och Mud (4/5) som andra och tredje film kan man inte kalla honom annat. Men redan 2007 släppte han sin första film, Shotgun stories. Detta var en av de filmer jag vill ge chansen inför min årsbästalista för 2007.
Shotgun storiesär som en yngre bror till Take shelter och framför allt Mud. Gillar man dem är sannolikheten att man gillar denna hög. Michael Shannon spelar huvudrollen precis som han gjorde i Take shelter. Shotgun storiesär en ganska dyster historia där två brödragrupper är i konflikt med varandra. De är alla halvbröder med samma far, olika mödrar.
Filmen utspelas i white trash miljö från sydöstra Arkansas. Filmen är otroligt stämningsfull och ljuvligt långsam. Fokus ligger på konflikten och hur de olika karaktärerna reagerar inför den, speciellt Son, Boy och Kid. Spänningen i filmen stegras allt eftersom, men det är inte fokus på våldet. Nichols verkar mer intresserad av vad som händer i de lugna stunderna mellan våldsutbrotten och den rädsla som byggs upp inom grupperingarna.
Efter att nu ha sett Nichols alla tre filmer skulle jag vilja påstå att den sinnesstämning han är mest intresserad av är just rädsla. Han är också en modern mästare på att göra stämningsfulla filmer, ofta en tät obehaglig stämning.
Skådespelarna i Nichols filmer är som alltid utsökta. Han är både bra på att casta rätt skådespelare och sedan regissera dem. I Shotgun stories står Michael Shannon ut i den för övrigt duktiga skaran av för mig tämligen okända skådisar.
Shotgun storiesär en perfekt film att se ensam mitt i natten. Utan andra intryck färdas man mentalt till staden där de bor. Man kan nästan känna vägdammet i näsan efter en het dag. Det är inte en speciellt lycklig film.
Jag ger Shotgun stories fyra vendettor av fem möjliga.
Betyg: 4/5
