The French Connection (1971)

Jimmy 'Popeye' Doyle: All right, Popeye's here! Get your hands on your heads, get off the bar, and get on the wall!

The French Connectionär en film som legat och skvalpat som ett dåligt samvete i mitt huvud, i min filmiska ocean av filmer som jag sett, filmreferenser och den långa, långa listan av "den ska ses någon gång"-filmer. Denna film valde jag att ta med för att den är mycket omtyckt av filmälskare världen över. Den får nog anses som en "måste ses"--film från 1970-talet. Personligen vet jag inte om jag direkt hade så väldans höga förväntningar på den. Man hoppas ju alltid, men polisfilm från tidigt sjuttiotal osar grått, blekt och inte alls vad jag brukar gilla...


Gene Hackman och Roy Scheider spelar två ruffiga narkotikapoliser i New York i tidigt sjuttiotal. filmen utspelas i sjaskiga och nedslitna miljöer som vi ser i så många filmer från 70-talet. Hela filmen vibrerar nervigt som en pundare som inte tagit sitt knark.

Filmen vann en massa oscars typ bästa film, regi, manlig huvudroll (Gene Hackman), manus och klippning. Storslam. Hackman är klart intressant. Han adderar till den nerviga känslan med sin maniska Jimmy Doyle. Jag gillar hans insats här i filmen, även om det är en typ av roll som jag är allra mest road av. Jag kanske föredrar något mer sofistikerade karaktärer i mina filmer. Jag vet inte, det är svårt att särskilja då frågan om hur mycket man gillar en filmkaraktär oftast beror på de allra minsta nyanserna i framförandet eller manuset.


Filmens thrillerinnehåll är helt ok, men det var säkert mer uppseendeväckande när filmen var ny. Speciellt om man jämför med storslagna produktioner från Hollywood under 60-talet. Här är det skitigt och nära, nästan lite dokumentärt. Jag fann filmen ganska spännande men ibland på gränsen till tråkig likaväl. När jag i efterhand läst på och insåg att detta var en BOATS, och beskriver två poliser som utredde knarksmuggling till USA från Frankrike under tidigt 60-tal föll bitarna på plats. Fasen, jag har en näsa för att sniffa fram BOATS, jag gillar inte vibben.


Vad jag däremot verkligen gillade var den mycket intensiva biljakten då Jimmy jagar ett tunnelbanetåg från station till station. Den scenen var en av de första i sitt slag och enligt internet filmad utan tillstånd från myndigheterna. en oskyldig privatperson i sin bil på väg till jobbet blev tydligen krockad i scenen. Filmbolaget fick ersätta hans bil i efterhand. Tänk om det gått till så idag. Vilket skadeståndskrav!


Lite smårolig film men en genre som inte är bland mina favoriter. Låt mig rekommendera två andra filmer från samma tid som påminner om denna i "look and feel" men som är bättre; Dog day afternoon och The conversation.

Jag ger The French Connection tre stråhattar av fem möjliga.

Betyg: 3/5