Quantcast
Channel: Fripps filmrevyer
Viewing all 2340 articles
Browse latest View live
↧

The Newsroom - Season 1 (2012)

June 13, 2013, 11:00 pm
$
0
0


När skaparen av The West Wing, Aaron Sorkin, kommer med en ny tv-serie höjs pulsen lite. Jag var förväntansfull, men kort tid efter serien haft premiär märkte jag att buzzen runt serien lät antyda mixade reaktioner. Den verkade inte falla alla i smaken. Tiden gick och jag glömde nästan av serien, men nu har jag till slut givit den en chans. Inledningen av första avsnittet med Will McAvoy (Jeff Daniels) i en diskussionspanel på ett universitet är fullständigt briljant. Helt makalöst bra. Wow, den gamle mästaren Aaron Sorkin kan tydligen inte misslyckas...

Men sedan rämnar illusionen. Serien är frustrerande ojämn. Det är en schizofren tv-serie! Extatiskt bra scener blandas med segment som kräver ett hav av skämskuddar för att ta sig igenom. "Har Aaron Sorkin tappat det?" skickade jag ut till vänner bland poddare och bloggare.

Vad är det som är felet med serien då? Sorkin's styrka ligger i att beskriva en grupp intelligenta och extremt duktiga personer som arbetar ihop i ett lag. The West Wing var lysande i sitt drama, sin humor, sin passion för jobbet, men den var aldrig fånig eller farsartad. Humorn var karaktärsdriven och byggde på karaktärernas agerande och ambitioner.

I The Newsroom blandas den karaktär som The West Wing har med romantisk komedi driven av slapstick-humor. Obegripligt! Även till synes små avsteg från den vinnande melodin gör skillnaden enorm när tonen i en "show" ändras så totalt. Jag kan tänka mig två anledningar till att de valt att lägga in den romantiska komedin. Antingen har HBO tvingar Sorkin till detta misstag, men det känns långsökt då HBO inte verkar arbeta så och då Sorkin torde vara så stor i branschen att han inte skulle tillåta ett sådant tilltag. Det andra skälet till detta måste vara att Sorkin helt enkelt valt att göra den så här. Han har kanske velat testa sig inom romantisk komedi och skapat en serie som blandar gruvligt allvar med en hysterisk och förstärkt humor som jag endast kan jämföra med hur Ally McBeal var. Men i Ally McBeal funkade det för att hela serien gick i samma ton och var skruvad hela tiden, inte bara fläckvis.

I The Newsroomär det framför allt två karaktärer som Sorkin behandlar slarvigt, elakt(?) och konstigt(!). Båda är kvinnliga. Även om de flesta karaktärerna i The West Wing var män fanns där en hel del starka och bra kvinnliga karaktärer, så förklaringen kan inte bara vara att Sorkin inte kan skriva kvinnor. Men man kan lugnt påstå att Sorkin inte kan skriva kvinnor med kärleksbekymmer.

Det största problemet måste vara Mackenzie MacHale som spelas av Emily Mortimer. Hon ska vara en av världens bästa nyhetsproducent för tv-nyheter. Hon kommer hem från flera år i fält, typ Libanon etc när serien startar. Ändå beter hon sig som att hon suger på sitt jobb. Hon begår misstag efter misstag som inte passar med rollen. Hon är dåligt allmänbildad vilket förefaller helt osannolikt. I ett avsnitt ber Mack en kollega om hjälp då hon måste få hjälp att förstå mer om ekonomisk politik! Världens bästa nyhets-tv-producent fattar inte basala saker om ekonomi? Skrattretande. Hennes romantiska förehavanden med Will är också otroligt dåliga, även om man givetvis kan köpa premissen att en duktig yrkeskvinna (som hon sägs vara men som vi aldrig ser) kan vara "dålig" på förhållanden.

Det andra största problemet är Alison Pill i rollen som Maggie. Hon ska också vara supersmart. Hon är en assisterande producent på väg upp i karriären. Den "stora" Mackenzie jämför Maggie med sig själv i början av sin karriär bland annat. Men förutom att vara på en 14-årings nivå då det gäller privatlivet, ser vi henne sällan göra något bra i sin yrkesroll. Hon snubblar på stolar, smäller dörrar i ansiktet på kollegor, och gör bort sig totalt i sitt jobb, och hon är så junior man kan tänka sig i alla perspektiv. Och ändå ska vi åskådare på något sätt tro att hon är en på väg uppåt i sitt gebit. Nej, jag köper det inte för en sekund.

Jag inser nu att båda karaktärerna, Mackenzie och Maggie, är totalt fel-castade. I The West Wing fanns ingen lika felcastad karaktär, inte ens i närheten. Det är kanske det som skiljer serierna mest, mer än manus?

Det som är så frustrerande och irriterande är att The Newsroomär jättebra i vissa delar. De har på ett snyggt sätt vävt in verkliga nyheter i serien. Allt från BP's oljespill till dödandet av Bin Laden kommer med i nyhetsteamets vardag. Säsongens röda tråd är fajten som teamet för för att få visa "seriösa nyheter" och inte vika sig för bolagets jakt på tittarsiffror och fjäskande för sponsorer. Sorkin förnekar sig inte och jagar hänsynslöst Republikanerna, i detta fall The Tea Party rörelsen (Michele Bachmann och anhang). Tricket att göra karaktären Will McAvoy till en "god" republikan lurar ingen, Sorkin är demokrat och han utnyttjar sina tv-serier till fullo för att få fram sin politiska vinkel.

Jag antar att The Newsroom kommer tillbaka för säsong 2, men jag vet inte om jag orka se den med tanke på hur två av de största karaktärerna är orealistiska, för sina roller i serien, samt inte så lite irriterande.  
↧
Search

Depeche Mode Countdown (1/13) - Speak & Spell

June 14, 2013, 3:08 pm
$
0
0


Depeche Mode kommer till Globen snart. Det blir gött. Första skivan Speak & Spell kom 1981.

Bästa låten är Photographic. Här har du den live...


Tänk om man gjorde ett blandband med de bästa låtarna av Depeche... 
Då skulle Puppets, Photographic och Just can't get enough komma med.
↧
↧

Pitch Perfect (2012)

June 15, 2013, 1:39 am
$
0
0


Even though some of you are pretty thin, you all have fat hearts, and that's what matters.

Låt oss börja med att tacka sponsorn. Jag testar nämligen något nytt och skriver denna revy i samarbete med Canal Digital, www.canaldigital.se. När jag blev tillfrågad om samarbetet gick jag in och kollade vilka nyheter de hade på Canal Digital Go och fann Pitch perfect, en film som jag inte haft en tanke på att se, men som hyllats av flera bloggare så jag valde den.

Till att börja med vill jag direkt göra klart att jag inte kollar på Så ska det låta och andra "sjunga-med" tv-program som finns. Jag finner dem tråkiga, poserande och meningslösa. Pitch perfectär en komedi om konkurrerande a capella band i collegevärlden. En film som fått grönt ljus i svallvågorna efter den populära tv-serien Glee får man anta. Men jag gav den en chans som sagt. Om inte annat var jag sugen på att se Anna Kendrick i huvudrollen. Hon är en av de unga spännande skådespelerskorna som jag listade i min "unga skådespelerskor som är på väg upp" för halvåret sedan.

Och herregudars vilken skön film detta var. Vad tusan, jag missade denna när den gick på bion. En film som väver in en av mina favoritfilmer alla kategorier The Breakfast Club så tungt i handlingen kan inte vara dålig! Men framför allt har filmen en skön humor. Anna Kendrick spelar Beca som blir medlem i en tjejgrupp som tävlar i a capella. Filmen gör en djupdykning i en subkultur jag inte känner specifikt, men som jag kan förstå och relatera till då alla nördiga subkulturer fungerar på liknande sätt.

Tjejgänget i fokus en salig blandning av stereotypiska karaktärer. Men även om de är stöpta i fördomar är de så tillskruvade och "over the top" att mycket av komedin ligger i en lek med åskådarens förväntningar av dessa karaktärer. Vi har den tjocka men burdusa Fat Amy, suveränt spelad av Rebel Wilson. Hon är filmens klarast lysande stjärna. Vi har en blonda dominerande bitchen, den storbystade sexglada slampan, den lesbiska med "konstig" frisyr, en "close talking" koreanska som åt sin tvilling i mammas mage och så har vi förstås Anna Kendrick's Beca, rebellen som vill bli musikproducent. På pappret formulär 1A för en college-komedi. Men som med all komedi handlar det mer om genomförande än om filmidén på pappret.


Pitch perfect påminner mig om Scott Pilgrim vs. The world i känsla. Den har samma skruvade humor. Christopher Mintz-Plasse, du vet Red Mist från Kick-Ass, gör en liten cameo. Rebel Wilson's Fat Amy får de flesta bra replikerna i denna film som har ett överflöd av bra repliker. Min andra favorit är den tysta Lilly, koreanskan. Jag gillar också Anna Kendrick. Hon är filmens huvudperson och hon gör det med bravur. Dessutom har hon den härligaste sångrösten. Jag undrade ett tag om skådespelerskorna verkligen sjunger själva eller om det var pålagt efter men internet säger mig att de sjunger själva och det visar sig att Anna är en sångerska också.

Filmen innehåller några scener från diverse tävlingar inom a capella, och dessa är kul att se men lyckligtvis begränsade vilket är bra då det kan bli tradigt med för långa sådana scener. Jag skrattade gott åt kommentatorsparet Gail och John. De gör uppenbarligen parodi på klämkäcka och fasansfullt fördomsfulla färgkommentatorer på denna typ av talangtävlingar. Mycket kul att se Elizabeth Banks i ännu en galen roll. Det var ju hon som var den lokala tävlingsledaren Effie i The Hunger games.

Det kan också nämnas att vi fick höra några svenska låtar. Där var The sign och It must have been love. Och när finalen inleddes med The final countdown rös jag till lite. Den låten är ju fantastisk bra! Det slås jag av varje gång jag hör den. Och när Beca, Fat Amy och deras band gled in i Don't you (forget about me) då var jag i sjunde himlen. Slutet är bäst! Och början är också bra!

Jag kan bara finna ett enda stort fel med Pitch perfect. Jag trodde hela tiden när jag såg filmen att den var från 2013, och att detta skulle bli första filmen från i år som får en fyra, men sedan upptäckte jag till min bestörtning av filmen är från 2012. Suck. Får tydligen vänta lite till!

Jag får ännu en gång tacka min sponsor www.canaldigital.se. Gå gärna in på deras sajt och surfa runt lite!

Bekännelse: jag satt och sjöng med i några av låtarna i denna film. Det var SÅ det skulle låta! Jag ger Pitch perfect fyra högpresterande roddlag av fem möjliga.

Betyg: 4/5


Anna Kendrick eller Julia Louis-Dreyfus?
↧

Trance (2013)

June 16, 2013, 3:00 am
$
0
0


Simon: I was really good, but not good enough. And not good enough really isn't very good.

På den senaste filmspanarträffen diskuterade vi en mycket spännande fråga. Kan man älska en film som inte har någon sympatisk karaktär? Självklart kan man inse att filmen är bra gjord, att ett gott hantverk ligger bakom produktionen, men kan man verkligen knyta an till filmen? Det visade sig svårt att hitta filmer som besvarar frågan med ett JA.

På träffen såg vi After Earth. Den var inte bra. Ett annan film som hade premiär samma helg var Danny Boyle's nya film Trance. I veckan som gick hörde Fiffi av sig och frågade om jag ville hänga med på den. Jag är ganska sval inför Boyle, medan Fiffi gillar hans sätt att göra film.


Trance bygger på en mycket intressant filmidé. Jag skulle vilja påstå att den påminner om både Inception och Eternal sunshine of the spotless mind, men den är inte en sci-fi. I Trance manipuleras personers minnen och önskan att utföra handlingar genom suggestion och hypnosis. Det sägs i filmen att 5% av befolkningen är så lättsuggesterade att de kan fås att tro att de själva önskar utföra i princip vilken handling som helst. Var dessa lättsuggesterade personers fria vilja kommer in är en intressant filosofisk fråga som delvis behandlas i filmen.

James McAvoy (X-Men: First Class), Rosario Dawson (The Descent) och Vincent Cassel (Black Swan) spelar huvudrollerna och de gör alla ett gediget jobb. Men den starkaste känslan jag fick av denna film var inte skådespelarprestationerna utan Danny Boyle's regi, färgval och användning av filmmusik. Jag hade svårt att sympatisera med någon av huvudkaraktärerna. Under filmens gång flyttas sympatierna mellan de tre och därmed blir ingen i fokus. Boyle har kanske gjort en för smart film? Det är en thriller som är mer intressant än spännande. Den är ganska grafisk med flera brutalt blodiga scener. Samtidigt är den lite överraskande i och med en naket avslöjande scen.


Det är en suggestiv film där huvudkaraktärerna glider ut och in mellan verkligheten och inplanterade minnen, bortglömda minnen och suggesterade "önskemål". Jag var före visningen lite trött i huvudet och en bit in i filmen var jag totalt förvirrad. Ingenting i handlingen hängde ihop och inget verkade betyda något för det gick inte att avgöra om det var verkligt eller ej. Personer som dödas är med i nästa scen och filmens tempo stegras successivt högre och högre. Till slut får man en förklaring på hur allt hänger ihop och den är solid. Men resan till slutet är ju också målet och jag kan tycka att den är för komplicerad för full njutning. Filmen tillhör helt klart kategorin av filmer som verkar efter titten minst lika mycket som under.

Dessutom vet jag inte riktigt hur jag ställer mig inför att en spännande thriller som Trance måste förklaras muntligen av en av karaktärerna. Och det är inte en kort förklaring. Nästan hela filmen återbesöks via "flash backs" för att vi ska förstå hur allt hänger ihop. Är inte detta lika illa, eller än mer illa än "voice overs" som används för förklaring av filmens handling?


Efter filmen jämförde jag den lite med Only God forgives i det att mycket av filmens värde kanske ligger i den mentala efterbehandlingen och "avkodningen". Men jag kände direkt också att Trance inte kommer upp i den filmens nivå. För även om handlingen i Trance givetvis är otroligt viktig för filmens karaktärer tycker jag att den för mig som åskådare är lite av en storm i ett vattenglas. Jag fick en känsla av besvikelse när allt förklarats färdigt. Tror jag. Filmen är fortfarande så färsk i mitt minne, "pun intended", att jag inte kan vara helt säker på hur väl den kommer lagras och förädlas över tiden.

Åter till den intressanta frågeställningen, hur är det med denna film, kan man älska Trance? Jag har svårt att sympatisera med någon av filmens karaktärer egentligen. Det är en stor svaghet med filmen. En liten del av svaret på den intressanta frågan från filmspanarträffen har kanske adderats i och med denna film. Men filmen har något. Det ligger där och pockar under ytan. Något i mig uppmanar mig att gilla den här filmen mer, om jag bara mindes detaljerna lite tydligare...

Jag ger Trance tre rakade sköten av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Blev Fiffi förförd av Danny Boyl's hantverk? Vem vet, men det låter som en rimlig gissning. Kolla hennes revy här.

↧

Depeche Mode Countdown 2/13 - A Broken Frame (1982)

June 16, 2013, 3:30 pm
$
0
0


Konserten med Depeche Mode närmar sig. Andra skivan kom 1982 och det är ett album jag inte är så familjär med.

Bästa låten Leave in silence i liveversion:


Två låtar platsar på mitt blandband med Depeche: Leave in silence och radiohitten See you.


↧
↧

Bond, James Bond: On Her Majesty's Secret Service (1969)

June 16, 2013, 11:00 pm
$
0
0


Bond nr 6: On her majesty's secret service

Utgivningsår: 1969
Regissör: Peter R Hunt
Locations: London, Lissabon, Piz Gloria - Schilthorn

Plot: Bond jagar SPECTRE's ledare Blofeld men blir fråntagen uppdraget. Istället skickas Bond på semester där han träffar på en kvinna som gör honom nyfiken och i samma veva stöter han på spåret efter Blofeld igen och jakten återupptas med omvälvande och ödesdigra konsekvenser.

Cast
James Bond - George Lazenby
Tracy di Vicenzo - Diana Rigg
Ernst Stavro Blofeld - Telly Salvas
Irma Bunt - Ilse Steppat
Grunther - Yuri Borienko
Ruby - Angela Scoular
Nancy - Catherina von Schell
Marc-Ange Draco - Gabriele Ferzetti
Miss Moneypenny - Lois Maxwell
M - Bernard Lee
Q - Desmond Llewelyn
Shaun Campbell - Bernard Horsfall


Revy
Som planerat ända från starten såg jag On her majesty's secret service näst sist av alla de 23 bondfilmerna. Det var den film jag helst ville återse i hela serien. Har jag sett den fler än en gång tidigare? Knappast. Jag kom ihåg den som ganska bra och det minne som stack ut var att det var i den filmen Bond fann kärleken. Jag kom också ihåg den som en av de mest säregna i serien. Nu har jag äntligen kommit så långt i projektet att jag sett om den och jag blev inte besviken.

För första gången i bondserien hade skådespelare för huvudrollen bytts och detta var första och enda gången som australiensaren George Lazenby tog på sig smokingen. Han levererar också seriens enda replik riktad till publiken, enda gången den fjärde muren bryts.

I och med att en ny skådespelare användes kunde man leka lite med karaktären och vi får se Bond gå undercover som genealogen Sir Hilary Bary. Scenerna mellan Sir Hilary och Blofeld's Angels of Deathär hysterisk underhållande och det är rätt typ av humor, inte farsartad och slapstick, utan karaktärs- och situationsdriven. Bra!

On her majesty's secret service har allt man kan önska sig av en bondfilm, en bra handling, action, humor och genuina känslor. Det är nice.



Prologen: 8

Prologens syfte är att introducera den nye Bond och det dröjer ett tag innan vi får se Lazenby's ansikte. Precis om i Connery's introduktion får vi inte se ansiktet förrän han presenterar sig som "Bond, James Bond". Hela sekvensen ger mig en skön känsla inför fortsättningen av filmen. Bond räddar ju kvinnan som blåst om honom i sin bil från ett förväntat självmord och dessutom gör han processen kort med de två busarna som anfaller dem (vilka var de två pajsarna egentligen?). Ändå slutar inte scenen med en leende Bond som belägrar kvinnan i nöd. Tracy som  uppenbarligen går sin egen väg har redan dragit iväg i sin bil och lämnat Bond ensam och konfunderad på stranden. Tracy är spännande och mystisk redan från början.


Scenen avslutas med den klassiska repliken då Bond pratar in i kameran. Egentligen en stor no NO i en film i denna genre, men jag har inga problem med detta val, de får ett frikort för den. Som förväntat tar det en stund innan man ställt om sig i huvudet och ser Lazenby som Bond. För att hjälpa dig på traven ger jag dig flera bilder att vänja dig vid hans ansikte. Detta kommer bli en lång och känslosam revy. Slå dig till rätta, häng av dig smokingjackan, lossa på flugan och låt dig svepas iväg in i historien. Tveka inte, detta är Lazenby's film och nu bjuds vi på en långsamt men mångfacetterat berättad film som är lika dramafylld som actionfylld. Denna film går till historien som ett unikum i serien.

James Bond: This never happened to the other fellow.






Bondlåten + Titelsekvensen: 7

Titellåten är bra, men den har ingen sång och därmed tycker jag inte att den är komplett på något sätt. Titelsekvensen är som de väl var i början av serien med kvinnor i siluett mot psykedeliska mönster. Det som är så uppiggande för denna sekvens är att man får se bilder från de tidigare fem filmerna som ett collage och sammanfattning av tidigare bondäventyr. Mycket trevlig detalj som höjer betyget i denna kategori. Synd bara att de inte hade en "riktig" bondlåt! Istället får den specialskrivna We have all the time in the world sjungen av Louis Armstrong bli filmens signaturmelodi. Den finner ni längs ner i inlägget.



Storyn: 10

Storyn har allt! Bond fajtas mot alla skurkorganisationers moder - S.P.E.C.T.R.E med Blofeld i spetsen. Han har ett hot mot hela världen att ta hand om, även om det inte är ett måste för en bra bondfilm som vi konstaterat i kommentarsfälten till tidigare bondrevyer. Men det är heller inte en dålig sak. Bond säger sedan upp sig, men Bond och M "räddas" av en som alltid trygg och vis Miss Moneypenny. Men storyn tar verkligen fart då Bond går långt utanför sin trygghetszon och går och blir förälskad. Han överväger på allvar att dra sig tillbaka från spionlivet. I och för sig hade det givetvis inte kunnat ske, men tyvärr får vi ju aldrig se Bond försöka ta det steget. Och om hans egen ambition och personlighet stoppat honom före MI6 skickat en kollega för att undanröja "problemet" får vi aldrig veta.



Bondskurkarna: 7

Telly Savalas är riktigt bra som Blofeld. Han gör kanske urtypen av Bond's nemesis. Det finns många sköna porträtt av Blofeld i serien, men man kan inte passera Savalas version när karaktären ska slutdiskuteras. Irma Blunt är filmens henchman. Hon är mycket effektiv som skurk, och skytt. Hon får mig att tro att Rosa Klebb återuppstått. Det blir ingen bild på Rosa Klebb. Känslor av äckel är för stora.



Bondbruden: 10

Tracy. Countessa Teresa di Vicenzo. Tracy.


Hur kan jag ge något annat betyg än tio i denna kategori? Hon är den perfekta bondbruden. Motsatsen till den hjälplösa skönheten. Motsatsen till våpet. Hon är i mina ögon en drömtjej, egensinnig istället för hjälplös, bångstyrig istället för viljelös och komplex istället för grund. Spännande helt enkelt. Hon har det. Det som är en kombination av karisma, humor och glimt i ögat.


Blofelds Angels of Deathär ett underbart komplement till Tracy. Jag kan inte undgå att sitta och le med hela ansiktet när Sir Hilary gör entré i sin skotska kilt. Tjejerna på kliniken är som en buffé av playmates. Allas smaker skulle kunna uppfyllas där uppe på alptoppen var så säker, från banan till ris eller kyckling.



Medhjälparna: 7

Tracys far Draco hjälper Bond både i jakten på Blofeld och i uppvaktandet av Tracy. Bond och Draco har en riktigt skön personkemi, de hade kunnat blir bästa kompisar känns det som. Vad hände med Draco efter Tracy kan man undra. Han är en skön prick, även om filmens ålder med tydlighet visas i hans syn på kvinnans roll som gift. Tidsdokument.


Bond's kollega Campbell tror man ett tag ska få en större roll i handlingen med han fastnar i något och kan därmed inte bidra med så mycket.

Hela det vanliga gänget dyker upp på Bond's bröllop och är det inte en tår vi ser där i Miss Moneypenny's ögonvrå? Jag som trodde att Penny bara retades med Bond hela tiden!



Actionscenerna: 9

Det är lustigt att jag råkade se For your eyes only och denna film så nära varandra för de har stora likheter i actioninnehållet. Speciellt de alpina scenerna påminner mycket om varandra och bobbanan återkommer i båda filmerna.


Slutanfallet mot Piz Gloria är filmens stora actionscen, som för övrigt också påminner lite om slutscenen i For your eyes only, och den är riktigt bra. Man behöver inte modern cgi-tjafs för att göra bra actionscener. Jag gillar också att de inte gör Bond omänsklig. Han tvingas försöka flera gånger innan han tar sig ut via vajern från linbanerummet eftersom han misslyckas först. Sedan kan man ju stilla undra varför Blofeld stängde in Bond i ett rum som man bevisligen kunde ta sig ut ur.


Nu när jag tänker på det är nog hela For your eyes only en stor homage till denna film. Tänker på prologen där Bond lägger blommor på sin frus grav och då han till slut får göra upp med hennes mördare en gång för alla. Det ÄR Blofeld!

Tracy är en bad-ass också!
Klippningen är generellt sett fantastisk i denna film. Actionscenerna är klippta så att åskådaren hela tiden ser vad som händer och har en känsla för "rummet" i scenen. Väldigt många moderna actionfilmer tror att det blir mer spännande med snabba klipp, men det är ofta förvirrande och man tappar kollen på vem som slår vem.

Jag gillar några sekvenser i On her majesty's secret service extra mycket. En är när Bond gömmer sig bland åskådarna runt en isbana och Tracy kommer till hans undsättning. Det är hon som räddar honom och inte tvärt om! Klippningen är fullständigt briljant när vi ser Bond huka sig, skurkarna med Bunt i spetsen letar och vi ser en kvinna på skridskor stanna framför Bond, klipp till Bond, till hennes ben, Bond, Tracy. Tracy. Så bra.







Senare kommer den klassiska biljakten där de hamnar på en stock race-bana och då är det Tracy som kör och hon gillar det uppenbarligen. Även här tar Bond en mer tillbakalutad plats. Lazenby! I liknande scener med andra bondskådespelare ser man annars ofta Bond ta över för att rädda dagen, men denna film har en egen feeling.






Gadgets: 7

Vi får inte se så många gadgets i denna film. Bond använder sig av en kombinerad kassaskåpsöppnare och kopiator som var mycket innovativ. Bond hittar till och med lite lektyr att läsa medan han väntar på att maskinen ska knäcka kassaskåpets lås. Filmen har en egen feeling!



Dessutom får vi en skön scen då Bond städar ur sitt skrivbord och vi får se gadgets från tidigare filmer samtidigt som bondlåtar från de filmerna spelas i bakgrunden. En kärleksfull liten scen som är en av många favoriter i denna film.


Quotes: 7

Bond som Sir Hilary har en hel del roliga kommentarer med tjejerna

Bond: Call me Hilly.

När Bond tar av sig kilten inne hos Ruby
Ruby: It's true!
Hihi.

När Ruby skriver sitt rumsnummer på Bond's lår under kilten
Irma Bunt: Is anything ze matter, Sir Hilary?
James Bond: Just a slight stiffness coming on.


Angel of Death girl: What's a gynaec... genealogist?
LOL!

Bond om Blofeld:
James Bond: He's branched off.


Bond hos den riktiga Sir Hilary:
Hillary Bray: Arms of Sir Thomas Bond, Baronet of Peckham. Died 1734. Argent on a chevron sable. Three bezants. Good motto, eh? The world is not enough.


James Bond: It's becoming quite a habit, isn't it, Contessa Teresa?
Tracy: Teresa was a Saint; people call me Tracy.


Draco: She likes you, I can see it.
James Bond: You must give me the name of your oculist.
LOL!


Bond till Tracy:
James Bond: I know l´II never find another girl like you.


På Bond's bröllopsdag:
Q: Look, James, I know that we haven't always exactly seen... well, anyway, don't forget, if there's anything you ever need...
James Bond: Thank you, Q, but this time I've got the gadgets and I know how to use them.



Mrs. Bond: Well youe HAVE given me a wedding present. The best I could have. A future.


Sista scenen: 10

Otrolig sista scen. Är den inte orimligt bra för att bara vara en bondfilm?

James Bond: It's all right. It's quite all right, really. She's having a rest. We'll be going on soon. There's no hurry, you see. We have all the time in the world.






Jakt i udda fordon
De jagas på skidor, det åks ikapp i bob och Tracy vinner racet mot ett gäng stock cars.



Sammanfattning

Trots att jag visste vad som komma skulle togs jag med total överraskning av hur stark sista scenen var. Ögonen fylldes till bredden, jag insåg att jag snart skulle börja gråta, ett kort ögonblick kunde jag knappt se på grund av alla tårarna som ännu inte gett sig iväg. Sedan brast fördämningarna. Med den avslutningen på filmen känns det het naturligt att det bara blev en enda film med Lazenby. De hade med honom tagit Bond till en punkt som är unik i serien och som endast kan utmanas av den enda film jag har kvar att se.




Totalsumma: 82
Betyg: 5/5




Trailer
Trailer (fan made)
Trailer (fan made)




↧

Depeche Mode Countdown 10/13 - Exciter (2001)

June 21, 2013, 7:00 pm
$
0
0


Från med denna skiva känns de annorlunda. Istället för skivor med en bunt bra individuella låtar känns det mer som sammansatta klumpar. Ungefär som det känns med de senaste skivorna med Kent. Obegripligt? Nåväl, jag plockar med en livelåt från denna också.


Två låtar fick jag ut, som vanligt har de en bra första låt och så en till, Dream on och I feel love.



↧

Depeche Mode Countdown 11/13 - Playing the angel (2005)

June 21, 2013, 7:30 pm
$
0
0


Inledning är bra gott fölk. Depeche gör ingen besviken med sina inledningsspår. De gjorde en stor turné för denna skiva också. Jag har en live-dvd från den.


Blandbandet föräras med tvenne låtar i A pain that I'm used to och Precious.
↧
Search

Bond, but not quite: Casino Royale (1967)

June 21, 2013, 11:00 pm
$
0
0


Sir James: It's depressing that the words "secret agent" have become synonymous with "sex maniac."

Ännu en gång har jag nu sett "James Bond" spela kort mot Le Chiffre. Denna gång var det baccarat som i boken. Casino Royale är en kaotisk och totalt ostrukturerad spoof på de riktiga bondfilmerna. Den är en tydlig föregångare till Austin Powers. Det är synd att den är så rörig och upphackad. Filmen är regisserad av en hel hög med regissörer som tog en del var. Filmen hänger inte ihop, och den är med sina drygt två timma på tok för lång.

Det är synd därför det finns också en hel del kul scener i denna film och framför allt en hel del kul dialog. Redan efter fyra riktiga bondfilmer fanns det tillräckligt mycket att skämta om. I denna film har James Bond adlats och dragit sig tillbaka. Han är en proper engelsman med stiff upper lipp som lever i celibat! MI6 har hållit hemligt att Bond pensionerat sig och skickar ut den ena efter den andra kopian i fält. Alla dessa dubbelgångare drar nytta av Bonds status och lever de lever inte i celibat. När så nästan alla agenter ute i fält blivit dödade eller bortförda måste Bond återgå i tjänst. Han ställs mot Le Chiffre och hjärnan bakom allt Dr Noah.

Det första som slår mig är vilket spektakulär rollista filmen har; David Niven, Peter Sellers, Woody Allen, Orson Welles, Jacqueline Bisset och John Huston. Det är även med två skådisar från de riktiga filmerna Ursiula Andress från Dr No spelar Vesper Lynd och Vladek Sheybal, ni vet Kronsteen från From Russia with love spelar Le Chiffres hantlangare.

David Niven är riktigt bra och han spelar Bond med ett stort allvar vilket ger en del mycket roliga scener. Peter Sellers spelar Evelyn Tremble, en av James Bond 007 dubbelgångarna. Han är ganska kul, bland annat slänger han in några rader med indisk brytning som om han tränade inför det efterföljande årets film The Party. Woody Allen som Bonds brorson Jimmy Bond tillika Dr Noah är bitvis mycket rolig, speciellt första scenen vi ser honom i som påminner om hans egna tidiga komedier. Woody gör här en roll som mycket väl kan ha influerat Rick Moranis när han gjorde sin roll Dark Helmet i Spaceballs.

De roligaste delarna var i början av filmen, speciellt scenerna uppe i Skottland när Bond (Niven) åker dit för att gå på M's begravning och stöter på hans sugna änka och hans elva döttrar, ålder 16-19 år. Några var ju adopterade. Daddy liked the fillies... LOL. Och vi får veta vad M står för! Bond verkar tro att det är hemligt men alla säger det hela tiden - McTarry.

Nästa bit som är bra är när Bond återkommer till MI6 head quarters. Han kommer in på kontoret och möter Moneypenny och utbrister att hon ser ut precis som vanligt! Det visar sig vara Moneypenny's dotter. Och det framgår med all tydlighet att Bond och Moneypenny inte haft ett platoniskt förhållande (som i de riktiga filmerna) och på det viset fortsätter det. Med en ratio på ett kul skämt på 10 försök går filmen på.

Den tredje delen som jag tyckte var kul var den om Bonds dotter Mata Bond. Dotter till Mata Hari och James Bond. Filmens behållning är tjejerna. De är alla läckra och Moneypenny, Mata Bond och Goodthighs skulle alla lätt kunnat platsa i en riktig bondfilm. Jaharå. Den tristaste bruden i denna rulle var Ursula Andress. Så hon skulle inte passa i en riktig bondfilick?

De borde gjort filmen både kortare och tajtare och om de tagit bort några onödiga sekvenser så hade detta kunnat bli riktigt kul. Nu var det bara halvkul. Musiken var dock riktigt nice komponerad av självaste Burt Bacharach. Nej, nu orkar jag inte skriva mer om den här filmen. Fyll ut kommentarsfälten med detaljer som jag glömt att skriva...

Jag ger Casino Royale två fusk-Bond av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Sir James Bond
Moneypenny
Jimmy Bond / Dr Noah
Vesper Lynd /James Bond 007
Le Chiffre
Mata Bond
Evelyn Tremble / James Bond 007
Giovanna Goodthighs
Bond och Moneypenny i en färgglad korridor
Dr Noah's lair
Moneypenny testar ut kandidater för fler James Bond 007

↧
↧

Mixtape Movies - Best of 80s action movies

June 22, 2013, 3:01 am
$
0
0

Somewhat delayed, here is my mixtape movies post. Andy over at Fandango Groovers Movie Blog has once again called for a blogathon and this time he has come up with an idea that resonate with me in more ways than one. Mixtape movies! Wow, what to do with this little nugget?

Yet again I find myself post a text written in English. Sorry in advance for any ill adviced choice of wording or badly written sentences. My previous attempt in English was for the blogathon My movie year.

Mixtape movies? It makes me think of three of my favourite pastimes; movies, music and best-of-lists. In my younger days before Blu-ray's, dvd's and even cd's, there were vinyl and audio tapes. I became an avid mixtape creator. It was an art and as with all art some of it turned out bad, some mediocre, but now and again I hit the sweet spot and something wonderful was created. You had two sides of the tape, each 45 minutes. You had to take care of the timing, not cutting of songs into little pieces, but also not leaving a long silence at the end. Also you had the two extremely important starters, the first song on Side A and the first one on Side B. And the order of the songs was so important. Scramble the songs, and you got a completely different experience. Ahh, good times.

I guess mixtape creation mostly was a "guy thing"? I dated a very nice but boring girl at the University back in the days. One of the first things she said to me was that she hated guys who made her all these mixtapes. I was dumbfounded. What was she talking about? I made my first mistake and kept silent, the prize could still be won, but alas soon our time was over. The last thing I did was to make her a mixtape of dark and brooding love songs and left it outside her dorm room door. LOL, I may not have been as cynical back then, but I did have humor.

Now to Andy's directions:

1. Movies with no direct connection (star, director, source material) but that fit together or compliment each other.
2. Six movies, five plus one wildcard (a movie that doesn’t quite fit but still belongs).

My choice was guided by the memories of a lost era, an era of LP's and Maxell XL II, the eighties. In the end it was so easy to choose, I'll go with my favourite action movies of the decade! I might break the rules, but I stand by my list.


1. Escape from New York (1981)
Kurt Russel as Snake Plissken was so cool. The movie was a revelation to me, it was maybe the first rated R action flick I saw at the movies. Donald Pleasence as the President.
You're the... Duke. You're... A-number one.


2. Mad Max 2: The Road Warrior (1981)
Snake Plissken only kept the position as the coolest guy on Earth until I saw Mel Gibson in The Road Warrior and the fascination of post-apocalyptic worlds grew even stronger. Still have the bug today.


3. First Blood (1982)
This was such a rush, what a ride. First blood made sense to me, it was more a drama than an action movie, but it had a heck of alot of action in it.


4. The Terminator (1984)
Do you remeber a time when James Cameron actually did good movies? And what about that robot, the Terminator. What a great villain! We have to keep our eyes on that guy.


5. Aliens (1986)
Space marines! Vasquez and Drake. The best action movie all time? The best action movie, war movie and sci-fi all time? Ah, maybe not, Mr Scott may have something to say about that last one. But gosh what a great movie Aliens is. And Private Hudson totally rocks!


And so the sensitive choice of my joker in the mix, my wild card. What about a great action flick from the nineties?

6. Desperado (1995)
Robert Rodriguez made this explosion of color, violence and music. Salma and Antonio, you'll have to look a long time to find a hotter couple.


Now for the other contributions in this blogathon, have a look here. Thanks Andy for a nice initiative!
↧

Bond, but not quite: Never Say Never Again (1983)

June 22, 2013, 11:00 pm
$
0
0


Brute: Heavy, Mr Bond?

Nu har jag sett allt i detta projekt och nu skriver jag på sista revyn. Så snart återstår bara sammanfattningarna. Vilken resa, det är nästan så att jag får svindel bara av att tänka på det.

Det var länge sedan jag såg Never say never again senast. Jag och Mr Magic såg den dock flera gånger på åttiotalet. Jag kommer ihåg den som ganska bra och jag kom ihåg rätt. Den är riktigt underhållande. Men är den bra? Nej nej nej, det menar jag inte, men underhållande.

Sean Connery är skön som en åldrad Bond, men han tar väl inte i så speciellt mycket. Den skådespelare som istället gör denna film sevärd är Klaus Maria Brandauer i rollen som Maximillian Largo. Han stjäl i princip varenda scen han är med i. Om han varit med i en riktig bondfilm skulle han tagit en framstående placering i listan över bondskurkar. Hans minspel, kroppsspråk, handrörelser och intonation är fantastiskt bra.

Filmens andra skurk Fatima Blush porträtteras av en ljuvligt överspelande Barbara Carrera. Hon dansar, spinner och morrar sig genom filmen tills hon sprängs. Och då är bara skorna kvar. Domino spelas av den dödstrista Kim Basinger. Har hon någonsin varit bra eller het? Det hade varit bättre om Bond lämnat henne där i Afrika. Usch vilket nedköp jämfört med Thunderball's Claudine Auger.

Filmen är framför allt ojämn. Risiga scener som när Bond och Leiter åker några absurda raketmaskiner blandas med helt ok men harmlös action som när Bond jagar Blush på sin motorcykel. Slutscenen var inte så spännande förutom att jag tyckte att de hittat en fantastisk inspelningsplats. Mycket vacker bassäng i ett tempelliknande rum. Som taget ur en Indian Jones-film. Inledningen var också ok och scenerna på vilohemmet var ju visst bra, Halo. Filmens bästa actionsscen var den mellan Bond och den storvuxne mördaren. Jag skrattade högt åt: Heavy, Mr Bond? Ett citat som Mr Magic återgav till perfektion på mången fest i ungdomens berusningars dimmor.

Humorn är inte heller fy skam, klart bättre än de svagaste Moore-filmerna till exempel. En notabel comic reliefär Rowan Atkinson som britternas man på Bahamas, Nigel Small-Fawcett. Är han rolig, eller pinsam? Han är givetvis ett skämt, men rolig säger jag.

Men nej, filmen får klart godkänt, men den är så lös i hullet att högre går inte att ge den. Filmmusiken är avskyvärd, och regissörens namn får en att tappa hakan. Irvin Kershner! Inte? Episode V!

Jag ger Never say never again två urinprover av fem.

Betyg: 2/5

Sean Connery som James Bond
Barbara Carrera som Fatima Blush
Klaus Maria Brandauer som Maximilian Largo
Kimpan som Domino
Rowan Atkinson som Nigel Small-Fawcett
↧

Shaken, not stirred: Introduktionen

June 23, 2013, 4:00 am
$
0
0


Shaken, not stirred. Vi vill alltså ha våra drinkar skakade, inte stirrade.

Välkomna allihop till denna introduktion av den sjufaldiga avslutningen på mitt bondprojekt!

Jag kommer under de närmaste 007 dagarna publicera mina tankar och topp-007-listor för mina kategorier. Jag kommer också dela ut mina Fripps Awards till vinnarna. Det börjar imorgon med kategorierna Actionscener och Gadgetar. Det kommer alltså bli både spännande och kul!

Kategorin bondlåtar kommer jag särbehandla. Det finns ju så många sköna tunes att ranka! Där kommer jag ge er min top-double-007-list (dvs topp-14 för er som är slöa i huvudet såhär några dagar efter midsommarafton). Jag kommer också precis som i den kända men något simplare galan, Oscars-galan, presentera bondlåtarna utspritt över galan, dvs ni får två bondlåtar att njuta av per dag fram till och med den stora avslutningen på söndag.

Bland bondlåtarna finns en topptrio som sticker ut, och gruppen som utgör topp 007 stod också ganska klart ut på ett tidigt stadium. Men det finns sju hang arounds som är fina kandidater och som skulle kunna slå sig in i toppen en vacker dag. Det är lustigt att låtarna så tydligt kopplas ihop med känslan i filmerna de kommer från. Så topplistan ser säkert annorlunda ut nu än vad den gjort i vintras, före projektet.

Do you expect me to talk?
No, Mr Henke, I expect you to rank!

Hur har juryn gått till väga då? Jag har inte känt mig bunden av mina förvirrade betyg som avgivits under projektets gång. Vissa mindre justeringar i topp 007-listorna kan alltså komma att ske när de tävlande inom respektive kategori ställs mot varandra, sida vid sida. Jag vill bara nämna detta redan här så att de av er med anal ordningskänsla inte behöver bli upprörda om jag rankar "fel" jämfört med mina betyg. Jag vill också nämna att inom de flesta kategorier har filmen som helhet betygsatts, men nu rankar jag karaktärer eller företeelser individuellt. Låt mig exemplifiera, det har allt som oftast funnits fler än en skurk att väga in i filmens betyg. I min topp 007-lista över bondskurkar tävlar alla en och en, det skulle alltså kunna komma upp två skurkar från samma film inom den topplistan!

Det var alles mina kära vänner. Imorgon börjar det och jag säger väl som Q brukar säga:

Now, pay attention, 007.


↧

Shaken, not stirred: Actionscener och Gadgets

June 23, 2013, 11:00 pm
$
0
0


Välkommen till Actionscener och Gadgets. Nu ska vi undersöka vilka lustiga tekniska prylar Bond tagit till hjälp i sina äventyr och sedan gör vi en djupdykning ner i den ack så viktiga och oftast underhållande kategorin Actionsscener, en vital del av bondfilmerna.


Bondlåt, plats 14


Men först, låt oss börja med en bondlåt. Den långa resan mot bästa bondlåten genom tiderna startar här med den första hang arounden, plats 14, Paul McCartney från Live and let die. En förhoppning är nu att ni ska avnjuta låtarna samtidigt som ni läser topp 007-listorna...
Live and let die live från SuperBowl 2005.


Kategori: Gadgets

Ok, vad har vi på Gadgets? Jag trodde inför projektet att denna kategori skulle ge mycket nöje, men jag upptäckte snart att jag inte längre var så fokuserad på dessa skämtsamma inslag i filmerna. Jag avsvär mig all tanke på att vara någon form av sanningssägare inom detta ämne så ni får gärna komma med kommentarer om era favoriter. Och NEJ, Bond's bilar ingår inte i denna kategori, ingen Lotus, ingen Aston Martin och ingen BMW. Jag lägger genast andra farkoster som Little Nellie, the horse ass airplane och hans Jet-pack från Thunderball åt sidan. Jag skippar helt the identigraph, the micro comparator och Bond's kombinerade kassaskåpsöppnare och kopiator från OHMSSS. De får alla hedersomnämnanden. Här är min topp 007-lista över Gadgets...



7: The blue X-ray sunglasses från The world is not enough
Praktiska solglasögon!





6: The Dentonite tooth paste från License to kill
Tar bort karies!




5: The rocket cigarette från You only live twice
Rökning dödar!






4: The seagull snorkel suit från Goldfinger
Den med den vita smokingen under.




3: Klockan från Live and let die
På bronsplatsen väljer jag the wrist watch från Live and let die. Den gadget jag rankade som nummer ett i min ungdom.




2. Väskan
På silverplatsen går jag old school och väljer the attache case från From Russia with love. Klassikern.










1. The ghetto blaster
Vinnare av The Fripps Award och den mest hysteriska gadgeten är - the ghetto blaster från The living daylights. Det största garvet!










Bondlåt, plats 13


Nästa bondlåt som kommer in på plats 13 är Madonna med sin utskällda låt från Die another day.
Här får du den live från 2004.








Kategori: Actionscener

Jag har försökt att hitta distinkta scener med suverän action. Vissa filmer har allmänt bra actionscener, men det kan vara svårt att peka på någon scen som sticker ut. Jag har också bara med en biljakt, dem finns det ju många av annars. Jag har inte tagit med några actionscener från prologerna för de behandlas i en egen kategori. Låt oss börja med den sjundeplacerade actionscenen.



7. Fäktningsscenen mellan Bond och Graves
De tar i, de blöder, de svettas. Det är en riktigt bra scen från den del av Die another day som är bra, innan den ballar ur.




6. Biljakten i Goldeneye 
Man vill ju ha med en biljakt och jag väljer den mellan Bond och Onatopp i Goldeneye. Den är både kul och fartfylld. Och de där sablans cyklisterna får vad de tål! Se samspelet mellan Bond och kvinnorna. Dialogen är lysande och Brosnans miner och blickar är suveräna. Det är just detta han är så bra på. Den biljakt som på allvar kan utmana denna är den från prologen i Quantum of solace, men den scenen får kämpa i den hårda kategorin Prologer istället.




5. Bond fajtas mot Grant i tågkupén 
På femte plats får vi gå tillbaka ända  till den andra filmen, From Russia with love. Här har vi Bonds klassiska fajt mot Grant i tågkupén. Det är en scen som är på riktigt. Vinnaren får leva, förloraren behöver inte bry sig längre. Mycket nöje.




4. Bond dödar Slate
Och på tal om "på riktigt". På fjärde plats har jag en kort men djävulskt tuff scen från Quantum of solace. Detta är i samma nivå som prologen för Casino Royale, och slutet när den onde dör är råare än vad man normalt sett ser i en bondfilm. Detta är en scen som påminner mycket av Bourne-filmerna när de är som bäst. Bond sticker in en glasbit i halsen på killen tror jag. Observera Bonds blick när den andra ligger och blöder ut.




3. Silvas attack på förhöret av M
På tredje plats kommer Skyfall. Trist nog hittar jag inga klipp. Slutscenen i Skottland är spektakulär men den pågår i en halvtimme så den kändes lite lång för att platsa här, men actionsscenen inne i Parlamentet där M utfrågas av någon kommitté är också suverän. Bond, Eve och Mallory samarbetar så bra och Javier Bardem's Silva är skönt galen. Suverän scen och jag uppmanar er alla att plocka fram er Blu-ray av filmen och kolla in den.





2. Bond dödar Dent
På andra plats besöker vi första filmen Dr. No. Sean Connery gjorde Bond till en kall och totalt känslolös typ. Detta ändrades senare men i börjar var det bra. Bond tar i denna scen hand om förrädaren Professor Dent. Han hade redan haft sina sex.









1. Parkour
Etta och vinnare av The Fripp Award var ganska given till slut. Vilken ride vi togs med på av Daniel Craig och den där parkour-killen. Bond kör på brutal styrka och vilja, motståndaren på elegans och smidighet. Observera när fulingen kastar sitt vapen på Bond som bara fångar det i luften och kastar tillbaka det! Grym scen. Njut.





Och då har vi klarat av två låtar och delat ut hela två priser. Imorgon fortsätter vi med kategorin Medhjälparna.
↧
↧

Shaken, not stirred: Medhjälpare

June 24, 2013, 11:00 pm
$
0
0


Bond och hans medhjälpare. Denna kategori är kanske den minst tunga av kategorier som behandlar karaktärer, men den är väl så viktig. De bästa filmerna har en bra medhjälpare till Bond som ger dynamik och variation. Men först låt oss starta med en bondlåt!



Bondlåt, plats 12

Gladys Knight och den smäktande balladen från Dalton's Licence to kill.
En liveversion.



Kategori: Medhjälpare


I denna kategori har vi två grupper, dels Bond's kompisar från hemmakontoret på MI6, dels har vi olika medhjälpare utifrån. Jag har valt att fokusera på medhjälpare som har lite större roller i filmerna. Ofta ser vi MI6-kompisarna bara en liten stund i varje film. Och även om Moneypenny, M, Q, Tanner eller the Minister of Defence är nog så viktiga för hela serien får de bara ett hedersomnämnande här. Heders åt dem!

Vad vill jag då från en bra medhjälpare? Helst ska det finnas en bra personkemi mellan Bond och hjälparen, de kan ha en gemensam historia men de kan lika gärna samarbeta för första gången. Han (för det är i princip alltid en han) bör ha en egen personlighet som är lite djupare än yta. Det gör kravbilden på medhjälparen lik den på bondbruden för övrigt. Hjälparen bör alltså bidra med något viktigt i handlingen och inte bara fungera som en skämtsam sidofigur. Lustigkurrar som Sheriff Pepper är kul men de gör sig inte besväret i denna lista. Ok, här följer min topp 007-lista över Medhjälpare. Pay attention, 007.






7. Jack Wade från Goldeneye och Tomorrow never dies
Jack Wade är den burduse amerikanske CIA-agenten med den cyniska synen på äktenskapet i Joe Don Bakers skepnad. Trots att jag skrev ovan att "lustigkurrar" icke gör sig besväret har jag med två roliga figurer. Men eftersom de båda har ett skönt samspel med Bond och bidrar i handlingen kvalificerar de sig på listan. Den medhjälpare som fajtades mest med Jack Wade om denna plats var Milos Columbo från For your eyes only.
Bästa citat:
Master Sergeant 3: [prepping Bond for jump] You free-fall for 5 miles and use your oxygen or you will die of asphyxiation.
Jack Wade: Sounds like my first marriage!







6. Valentin Zukovsky från Goldeneye och The world is not enough
Zukovsky är den före detta KGB-agenten som hjälper Bond och gnabbas med honom om tidigare oförrätter. Har den underbara flickvännen Irina (Minnie Driver). Zukovsky spelas av halvjätten Robbie Coltrane.
Bästa citat:
[Zukovsky enters his office, sees Christmas Jones]
Zukovsky: Who are you, and how did you get in here? I'm going to call Security... and congratulate them.








5. Tiger Tanaka från You only live twice
Chef i den japanska underrättelsetjänsten och en oklanderlig värd. En man som vet hur saker och ting ska vara! Livsnjutaren spelas av Tetsuro Tamba. De har en skön stil ihop, Bond och Tanaka.
Bästa citat:
Tiger Tanaka: Rule number one: never do anything yourself when someone else can do it for you.
James Bond: And rule number two?
Tiger Tanaka: Rule number two: in Japan, men come first, women come second.
James Bond: I just might retire to here.










4. René Mathis från Casino Royale och Quantum of Solace
Ack, den gode René Mathis. Hans resa börjar smått oroligt i Casino Royale, men han blir en personlig favorit i och med Quantum of solace. Varför följde han med Bond? Lojaliltet kanske, rättskänsla än mer troligt. Han gick ett mycket trist slut till ödes. Mathis spelades av Giancarlo Giannini som alla fantaster vet!
Bästa citat:
René Mathis: She would have done anything for you... forgive her, forgive yourself.






3. Marc-Ange Draco från On her majesty's secret service
På bronsplats placerar jag ledaren för ett stort brottssyndikat och Bond's svärfar. En skön man med lite träiga traditionella åsikter om äktenskap och könsroller, men det är ju Tracy's far för tusan. Han har en mycket viktig roll i OHMSS både i den dramatiska handlingen och i slutfajten då Bond måste vända sig till externa parter för att få hjälp att storma Blofelds lair och rädda Tray. Draco spelas av Gabriele Ferzetti.
Bästa citat:
James Bond: I find her fascinating. But, she needs a psychiatrist, not me.
Draco: What she needs is a man... to *dominate* her! To make love to her enough to make her love him! A man like you!







2. Ali Kerim Bey från From Russia with love
På andraplatsen kommer Kerim Bey, den medhjälpare som jag ser som den som närmast kan beskrivas som en vän till Bond, kanske med ett undantag, se nedan. Han spelas suveränt av Pedro Armendariz.
Bästa citat:
James Bond: Well... who won?
Kerim Bey: I had visitors. Limpet mine on the wall outside - timed to catch me at my desk. But by good fortune, I was relaxing on the settee for a few moments. The girl left in hysterics.
James Bond: Found your technique too violent?


















1. M från Skyfall
Haha, lurade jag dig? M!
Såklart. M i Judi Dench skepnad från Skyfall med flera filmer måste ju vinna The Fripp Award för bästa medhjälpare. Hela filmen kretsar kring henne och hon och Bond har så mycket historik från ett gäng tidigare filmer, mest noterbara Casino Royale och The world is not enough. Judi Dench är helt suverän i Skyfall. Bra slut också. Det räckte till toppen.
Bästa citat:
M: Just one more thing to say, my late husband was a great lover of poetry, and... I suppose some of it sunk in, despite my best intentions. And here today, I remember this, I believe, from Tennyson: "We are not now that strength which in old days moved earth and heaven, that which we are, we are. One equal temper of heroic hearts, made weak by time and fate, but strong in will. To strive, to seek, to find, AND NOT TO YIELD."





Den svåraste att lämna utanför listan var Felix Leiter, Bond's vän och kollega från CIA. Som karaktär var han värd en plats på listan, men de har ju hackat upp karaktären med idel nya skådespelare serien igenom. Och det finns nog ingen skådis som ännu gjort den definitiva Leiter i mina ögon. Det gör mig sorgsen, men Leiter är inte med i toppen.

Vilka medhjälpare har vi i filmerna då? Jag listar dem som jag uppfattat!
Miss Moneypenny, Q, M, Sir Frederick Gray, Bill Tanner, Felix Leiter / Quarrel / Ali Kerim Bey / Paula Caplan / Tiger Tanaka / Marc-Ange Draco, Shaun Campbell / Willard Whyte / Quarrel Jr, Rosie Carver , Sheriff J. W. Pepper / Milos Columbo / Vijay, Penelope Smallbone / Sir Godfrey Tibett, General Gogol / General Pushkin, Saunders, Rosika Miklas, Kamran Shah / Sharkey / Jack Wade, Valentin Zukovsky / Damian Falco, Raoul / René Mathis / Gareth Mallory, Kincade. 


Avslutar med en bondlåt till.


Bondlåt, plats 11

Här har vi sköna toner från åttiotalet i och med Duran Duran's låt till A view to a kill.
Här i en liveversion från 2004.
↧

Shaken, not stirred: Bondskurkar

June 25, 2013, 11:00 pm
$
0
0



Vad utmärker den perfekta bondskurken? Farlig? Slängd i käften? Psykotisk, sadistisk, pervers? Vad ska vara skurkens mål? Världsherravälde, förintelse, utpressning? Pengar, sex, makt? Nu ska vi bege oss in i de twistade och förvrängda hjärnorna som utgör Bonds motståndare.



Men först lite rockig musikalisk underhållning som kan förhöja er njutning av denna lista över de onda.




Bondlåt, nr 10

Från Quantum of solace. Den osannolika duon Jack White och Alicia Keys ger oss den underbart hårda Another way to die.
Hittade ingen liveversion så här får ni musikvideon.



Bondlåt, nr 9

Vi närmar oss topp 007. Det börjar bli rejält tufft och konkurrensen om platserna är knivskarp. Vi följer upp med ännu en hård låt. Chris Cornell med sin rockdängare You know my name från Casino Royale.
En liveversion med en kortklippt Cornell.





Kategori: Bondskurkar

Det finns så många typer av bondskurkar att välja på. Det jag söker hos en skurk i bondfilmerna är framför allt en svårbeskriven känsla som hör till filmerna. Jag måste tycka de är roliga att titta på och då menar jag inte nödvändigtvis komiska. Även en superallvarlig och seriöst spelad skurk kan vara njutbar och rolig att beskåda. Då är det galenskapen, manér och skådespelarprestationen som är kul. Men det kan också vara de over the top-skurkarna som det finns så många av som inte alls är realistiska men ändå synkar med den där svårdefinierade känslan jag skrev om ovan.

Vissa skurkar är lika geniala som galna. Vissa är filmiska besvikelser då de borde vara så mycket bättre. Vissa är starka tysta män som dödar folk med sina bara händer. Vissa är heta kvinnor som förför sina offer och är minst lika farliga för Bond som muskelknuttarna, om inte farligare. Denna kategori skulle kunna generera flera listor och att slå ihop dem till en enda topp 007-lista var svårt. Jag vet inte om jag fått till det bra nog... Äh, det är väl bara att sluta dra ut på pinan och visa upp min topp 007-lista av bondskurkar!









7. Dr. Kaufman, Tomorrow never dies
Dr. Kaufman är inte med så länge men han höjer en av de svagare filmerna när han är med. En tortyrexpert som är helt galen. Scenen mellan Bond och Kaufman är väldigt rolig att se. Vincent Schiavelli spelar den underfundige doktorn.
Bästa citatet:
Dr. Kaufman: This is very embarrassing. It seems there is a red box they need in your car, only they can't get it open. They want me to get you to tell how to open it. I feel like an idiot, I don't know what to say.
[Bond just smiles]
Dr. Kaufman: I am to torture you if you don't do it.
James Bond: Do you have a doctorate in that as well?
Dr. Kaufman: No, no this is more like a hobby... but I am very gifted.
Ovanstående scen.







6. Xenia Onatopp, Goldeneye
Onatopp är over the topp men vem vågar anklaga henne för det? Famke Janssen gör henne spritt språngande galen och samtidigt är hon på ett oroväckande sätt het. Hon förför och förgör i lika delar. Buliatch! Jag gillar hennes gränslöshet.
Bästa citat:
James Bond: It appears we share the same passions: three, anyway.
Xenia Onatopp: I count two: motoring and, uh, baccarat. I hope the third is where your real talent lies.
James Bond: One rises to meet a challenge.
Bastuscenen.







5. Hugo Drax, Moonraker
Den mästerlige citatmaskinen från Moonraker måste givetvis vara med på topplistan. Drax är den tystlåtne eleganten som levererar sina repliker med en entonig torr stämma. Mycket underhållande! Drax spelas av Michael Lonsdale.
Bästa citatet: Look after Mr. Bond. See that some harm comes to him.
Afternoon tea scene.













4. Red Grant, From Russia with love
Men vi kan inte bara ha den galna sortens skurkar, now can we? Tillbaka till old school Bond som vi hade i de två första filmerna då Bond och skurkar var mer på allvar. Klasskådespelaren Robert Shaw spelar Grant helt suveränt. Han säger inte så mycket men det händer mycket bakom de ärliga blå ögonen.
Bästa citat:
James Bond: Red wine with fish. Well that should have told me something.
Donald "Red" Grant: You may know the right wines, but you're the one on your knees. How does it feel, old man?








3. Fiona Volpe, Thunderball
På tredje plats har jag förförerskan nummer ett. Fiona Volpe är en av anledningarna till att Thunderball är så bra. Av någon anledning är hon rödhårig. För ni vet väl vad de säger om rödhåriga tjejer? Luciana Paluzzi gör henne inbjudande och farlig på samma gång.
Bästa citat:
James Bond: My dear girl, don't flatter yourself. What I did this evening was for Queen and country. You don't think it gave me any pleasure, do you?
Fiona: But of course, I forgot your ego, Mr. Bond. James Bond, the one where he has to make love to a woman, and she starts to hear heavenly choirs singing. She repents, and turns to the side of right and virtue...
[she steps on Bond's foot]
Fiona: ... but not this one!
Bra scen.






2. Raol Silva, Skyfall
Silverplatsen! En toppfilm måste ha en bra skurk och det fick vi verkligen i Skyfall. Bond's kollega och broder Silva är med för lite i filmen, men när han väl gör entré blir filmen bara bättre och bättre. Det som gör honom extra bra är att samtidigt som man instinktivt ogillar honom känner man en stor portion sympati med honom. Komplex är bara förordet. Javier Bardem gör Silva till en höjdpunkt i bondserien.
Bästa citatet:
Raoul Silva: Do you see what comes of all this running around, Mr. Bond? All this jumping and fighting, it's exhausting! Relax. You need to relax... Ah well, mother's calling. I will give her a good-bye kiss for you.
Silvas rat story.










1. Ernst Stavro Blofeld, On her majesty's secret service
Och The Fripp Award går till Ernst Stavro Blofeld från On her majesty's secret service. Telly Savalas gör den ikoniska bondskurken allra bäst. Ingen håller en cigarett som han! Eller hur Filmitch? Ögonen visar på en galenskap bortom förståelse. Var Savalas galen i verkliga livet? Det ser ut så. Man kan ju också påstå att Blofeld hade en hel del med storyn att göra. Han återkommer som Bond's nemesis i flera filmer. Ett stort hedersomnämnande måste gå till Blofeld i Donald Pleasence's skepnad från You only live twice.
Bästa citatet från Blofeld... Savalas är bättre totalt sett, men Pleasence har det bästa citatet:
Blofeld: James Bond. Allow me to introduce myself. I am Ernst Stavro Blofeld. They told me you were assassinated in Hong Kong.
James Bond: Yes, this is my second life.
Blofeld: You only live twice, Mr. Bond.






What?

Jag antar att de mest trogna läsarna av detta bondprojekt nu sitter med gapande munnar och förvildade blickar. Var är <vald favoritskurk>? Har Henke blivit helt galen skriker de. Kastar kaffekoppen i väggen så att det kallnande kaffet ger tapeten en ny modern look. Ta det lugnt nu. Han/hon kanske dyker upp i någon av mina bonuslistor?


James Bond: Do you expect me to talk?
Auric Goldfinger: No, Mr. Bond, I expect you to die!


Bonuslistor

Listan med bästa manliga henchman: Jaws, Grant, Vargas, Sandor, Locque, Necros och Mr. Stamper.

Listan med bästa kvinnliga henchman: Naomi, Helga Brandt, Fiona Volpe, Onatopp, Jenny Flex och Miranda Frost.

Listan med de största filmiska besvikelserna, dsv hur det blev i filmerna: May Day, Max Zorin, Gustav Graves, Elliot Carver, Scaramanga, Nick Nack, och Boris Grishenko.

Listan med de roligaste övriga skurkarna, med betoning på humoristiska: Auric Goldfinger, Kamal Khan, Professor Joe Butcher, General Orlov, Mr Wint and Mr Kidd, Milton Krest och General Ourumov.


Vad sägs? Var din favorit med på min topp 007-lista? Eller på någon av bonuslistorna? Låt mig få veta var skåpet ska stå i kommentarsfältet. Vilka har jag glömt? Till din vägledning listar jag alla skurkar jag haft med i åtanke:
Dr. No, Professor Dent / Rosa Klebb, Donald Grant, Kronsteen / Auric Goldfinger, Oddjob / Emilio Largo, Fiona Volpe, Count Lippe, Vargas / Blofeld, Helga Brandt, Mr Osato / Irma Bunt, Grunther/ Mr Wint, Mr Kidd / Dr Kananga, Tee Hee, Baron Samedi / Scaramanga, Nick Nack, Hai Fat / Karl Stromberg, Jaws, Naomi, Sandor / Hugo Drax / Aris Kristatos, Emile Leopold Locque, Erich Kriegler / Kamal Khan, Gobinda, General Orlov / Max Zorin, May Day, Scarpine, Jenny Flex, Dr. Carl Mortner / General Koskov, Brad Whitaker, Necros / Franz Sanchez, Dario, Milton Krest, Truman-Lodge, Heller, Ed Kilifer, Professor Joe Butcher /  Alec Trevelyan, General Ourumov, Xenia Onatopp, Boris Grishenko / Elliot Carver, Dr. Kaufman, Stamper, Henry Gupta / Renard, Sasha Davidov / Gustav Graves, Miranda Frost, Zao / Le Chiffre, Mr. White, Alex Dimitrios / Dominic Greene, General Medrano / Silva


↧
Search

Shaken, not stirred: Prologer och Sista scener

June 26, 2013, 11:00 pm
$
0
0


22 av de 23 filmerna har en prolog. Alla har de en sista scen. Nu ska vi skärskåda dessa två pivotala delar av en bondfilm.

Men först tar vi ännu en bondlåt. Vi har kommit fram till den sista som inte slog sig in på topp 007-listan!




Bondlåt, nr 8

Här hamnade något överraskande Shirley Bassey's vällustiga titellåt från Goldfinger.
En mycket älskvärd liveversion av låten. Hon tar ut svängarna.

Låt oss sammanfatta. Så här ser listan ut med de låtar som inte platsade på min Topp 007:
14. Live and let die - Paul McCartney
13. Die another day - Madonna
12. Licence to kill - Gladys Knight
11. A view to a kill - Duran Duran
10. Another way to die (Quantum of solace ) - Jack White and Alicia Keys
09. You know my name (Casino Royale) - Chris Cornell
08. Goldfinger - Shirley Bassey






Kategori: Prologer

Prologen är som en liten film före den stora filmen, som ett prefix. Ibland har prologen inget med övriga filmen att göra, se tex Octopussy. Det är ofta lite tråkigt, jag tycker att prologen bäst används som en set-up av filmen som komma skall. Den får gärna vara actionfylld och allra helst med en liten twist. Ibland dödas Bond. Det är en twist som heter duga och det har använts en två-tre gånger. Prologen är också ett ypperligt tillfälle att introducera en ny bondskådespelare. Det har gjorts hela fyra gånger. Jag hade elva prologer på kortlistan men fem var helt självskrivna så egentligen slogs sex prologer om de två sista platserna. Tufft. Ok, är ni redo?






Det speciella med denna prolog som introducerade oss till en ny bondskådespelare för första gången är att den sätter känslan direkt från starten. Detta är en annan Bond. Vi får också möta Tracy för första gången och vi vet inte ens vad vi bevittnar. Lazenby tilltalar publiken, ser rakt in i kameran. Vi får ta det som en exotisk krydda.



6. From Russia with love
Den korta men effektiva prologen från From Russia with love är också extra speciell då det är första gången vi får se Bond dödas i prologen. Redan i denna lilla sekvens börjar vi ana vad för kille den där Grant är. Stenhård.




5. Casino Royale

Introduktionen av den nye Bond sker utan krusiduller, han sitter bara där och väntar. Ett budskap om att filmerna med honom inte kommer bygga på tricks och skämtsamheter. Den går i svartvitt och är otroligt snygg i det formatet, den är fasiken vacker. Att vi får se Bond's två första killsär bara extra bonus.
Bonus



En känslomässig prolog. Vi får se Bond vid sin frus grav. Det är värt en plats på topplistan bara det. Bond luras in i en radiostyrd helikopter som styrs av hans nemesis. Actionsekvensen är inte det viktiga utan slutet av prologen är en känslomässig pay off som mången bondälskare säkert applåderar.



På bronsplats kommer den fantastiska inledningen av senaste filmen. Motorcyklarna på takåsarna i Istanbul är inte det jag ville ha, men vilken avslutning med fajten på tågets tak och Eve's dilemma. Dessutom tycker jag att de har filmat fallet så snyggt att det nästan går rysningar i mig var gång jag ser den scenen.



2. GoldenEye
Ahhh, silverplatsen ges extremt välfötjänt till GoldenEye och Brosnans introduktion som de för övrigt håller på lite. Inledningen med hans bungy jump är superb, men det är slutet med planet, motorcykeln, stupet och hoppet som är så orgasmiskt...












1. The spy who loved me
Förstaplatsen var väl ändå ganska väntad kan jag tänka mig. The Fripp Award går givetvis till den älskade spionen med hans brittiska fallskärm i The spy who loved me. Flera av de nyare prologerna är givetvis bättre rent tekniskt, innehållsmässigt och känslomässigt! Men det är ju det som är så speciellt med en filmserie som hållit på i drygt 50 år. Det finns värden som inte är så lätta att beskriva, saker som pågår inne i huvudet på åskådaren som inte går att ta på. Detta är en värdig vinnare!







Nästa låt kommer imorgon. Håll ut!








Kategori: Sista scener


Vi går vidare till kategorin Sista scenen. Denna scen bygger nästan alltid på samma sak. Bond och brud i någon form av flytande sak och Bond's överordnade ska titta till Bond och det blir en tokrolig scen. Och visst finns det några sådana scener med på min listan, men när mönstret bryts hajjar jag till lite och blir intresserad. För övrigt är detta den lista med den mest självklara ettan av alla ettor i hela projektet. Ingen lär bli överraskad heller. Annars måste jag nämna att även om jag hade drygt tio scener på korta listan hade jag bara fyra scener som jag verkligen ville ha med. Svagaste kategorin helt enkelt. Och nej, jag kunde inte förmå mig att ta med sista scenen från For your eyes only!




7. The man with the golden gun
Bond fajtas med Nick Nack och hissar upp honom i djonkens mast. Bond och Goodnight i sängen och lustig dialog med M som ringer och oroligt frågar om henne. She's coming, sir. Scenen är bra rolig.



6. Moonraker
Bond och Goodhead flyter omkring i viktlöshet i en rymdkapsel och Huston får video och audio. Q levererar skämtet. M: My God what is Bond doing? Q: I think he is attempting re-entry, sir. 



5. Quantum of solace
Bond har funnit mannen som lurade och förrådde Vesper och han står ute i den ryska kalla natten bredvid M. Hon ber honom komma tillbaka.
Bonus



4. Skyfall
Avslutningen på taket till MI6. Bond får gåvan från M. Bond hälsar på den nye M och vi får veta vem Eve egentligen är, Moneypenny! With pleasure, M. With pleasure.



3. From Russia with love
Bond med den fantastiska Tatiana i en gondol i Venedig, en lustig dialog och en kyss. Den mest formulaiska av sista scener men den måste givetvis vara med på listan. Denna scen får dessutom representera alla andra liknande liknande scener i denna kategori...



2. Casino Royale
Bond besöker Mr. White. The name's Bond... James Bond. 'Nuff said.











1. On her majesty's secret service

Tracy's död...















↧

Shaken, not stirred: Bondbrudar

June 27, 2013, 11:00 pm
$
0
0


Bondbrudarna. Vad vore bondfilmerna var utan dessa underbara varelser? Denna grupp av sexiga, objektifierade, ikoniska, uppmärksammade och oförglömliga kvinnor. Snart kommer denna blogg ånga av åtrå och oförlösta fantasier? Men först lite musikalisk underhållning. Vi har kommit till Topp 007 av bondlåtar!



Bondlåtar, nr 7

På plats nummer sju kommer den fantastiska låten från GoldenEye med rockmormor Tina Turner.
En liveversion från 1996. Mäktig entré!






Kategori: Bondbrudar

Vad är en bondbrud egentligen? Är det möjligt att besvara? De kan vara ikoniska som Honey Ryder. Eller de kan ha roliga namn som Pussy Galore eller Holly Goodhead. De kan ha djupa urringningar som Plenty O'Toole (named after your father?) och de kan vara hjälplösa bimbos som Stacey Sutton. De kan vara vita, gula, bruna, blonda, rödhåriga eller brunetter. Vad är en bondbrud? Hon kan vara fruktansvärt långtråkig och... dödstrist och.. tråkig, och alldeles... alldeles underbar.


Vad intresserar mig hos bondbrudarna? Det är en känsla och som en sådan svår att klä i ord. Avklätt är kanske bättre? Jag vill ha bondbrudar som gör mig nyfiken på mer. Endast skönhet räcker inte. Attraktionskraften kommer från personligheten och karaktär. Humorn. Glimten i ögat som jag så ofta återkommer till. Utseendet är också viktigt, men jag är allätare inom det området. En djup urringning? Javisst, men inget måste. Snygga ben och inbjudande rumpa. Sign me up! Men det är inte en det ända. Stark personlighet är ordet. Hon ska vara oförutsägbar, ta initiativ, överraska. Är det kul med dumma bimbos som skriker och behöver räddas? Njet! Är det inte roligare när bondbruden förbryllar Bond och dansar till sin egen pipa så säg. Denna lista är mina topp 007 älsklingar från serien. De är de som jag finner mest oemotståndliga. De hetaste. De som förfört mig.








7. Aki från You only live twice 

Japansk agent och ninja. Lurar och skakar av sig Bond med lätthet. Vacker och resursfull. Dödas med gift i sängen.

Härligaste scenen: Hon träffar Bond på sumobrottning och leder honom till Tanaka.







6. Jinx från Die another day 

En badass som fajtas med Bond i inledningen och besegrar en olympier i svärdfajt i slutet. Otrolig kropp. Härligt leende.

Härligaste scenen: Då Jinx och Bond möts för första gången.
Jinx: Ornithologist, huh? Wow. Now there's a mouthful.



















5. Patricia Fearing från Thunderball 

Bond's personlige sjuksköterska på vilohemmet Shrublands. Sexig som få. Svårt att vara avslappnad när jag ser henne. På kort speltid gjorde hon ett starkt intryck.

Härligaste scenen: Bond masserar henne med en minkhandske:
Bond: Mink. It uh, reduces the tensions.
Pat Fearing: Not mine.








4. Sylvia Trench från Dr. No och From Russia with love 

Frejdig casinospelare och livsnjutare. Är något av Bond's flickvän i de första två filmerna. Golfspelare. Drömtjej.

Härligaste scen: När hon bryter sig in i Bond's lägenhet och inväntar honom med att träna lite på sin puttning. En annan fin scen är ju när Sylvia och Bond har picknick på floden med champagne och all. Och det var hon som fick Bond att introducera sig för första gången...

James Bond: I admire your courage, Miss...?
Sylvia Trench: Trench. Sylvia Trench. I admire your luck, Mr...?
James Bond: Bond. James Bond.






3. Dominique "Domino" Derval från Thunderball 

Ljuvlig men sorgsen sällskapsdam till Largo. Byter sida då hon får reda på sin brors öde och hjälper och räddar Bond i slutet. Utstrålningen! My gosh, vilken härlig tjej.

Härligaste scenen: mötet med Bond vid hotellpoolen...
James Bond: My dear, uncooperative Domino.
Domino: How do you know that? How do you know my friends call me Domino?
James Bond: It's on the bracelet on your ankle.
Domino: So... what sharp little eyes you've got.
James Bond: Wait 'til you get to my teeth.













2. Tatiana Romanova från From Russia with love 

Den ljuvligaste av de ljuvliga. Rolig som attans med glimten i ögat och osannolikt vacker. Har rätt storlek på munnen.

Härligaste scenen: scenen då de leker nygifta i tågkupén.
Tatiana: [trying on a negligé] I will wear this one in Picadilly.
James Bond: You won't. They've just passed some new laws there.












1. Teresa "Tracy" Bond från On her majesty's secret service 

En klassiskt skolad skådespelerska vinner The Fripp Adward. Hon var hans livs kärlek. Han kom till hennes räddning. Vad hon flydde från och vad hon desperat sökte fick vi aldrig veta. Allt det skulle komma senare. I resten av livet.

Härligaste scenen: Alla. Men mest den vid isrinken, och den i ladan, och den på den spanska festen, och den när hon kör den röda bilen...
Tracy: Why do you persist in rescuing me, Mr. Bond?
James Bond: It's becoming quite a habit, isn't it, Contessa Teresa?
Tracy: Teresa was a Saint; I'm known as Tracy.
James Bond: Well, Tracy, next time play it safe and stand on 5.
Tracy: People who want to stay *alive* play it safe.
James Bond: Please, stay alive! At least for tonight.



Det var det. Vinnare av The Fripp Award för Bästa Bondbrud blev Tracy. Såklart. Nästan snyggast men helt klart underbarast.
Bröllopsklänningen







Vad var det Marilyn Monroe sjöng? Diamonds are a girl's best friend. Låt oss se vilken bondlåt som kom på plats 6.




Bondlår, nr 6

Den oemotståndliga Shirley Bassey med titelmelodin från Diamonds are forever.
Via webben.











Ok, eftersom det ändå är fredag slänger jag in några BBB, BonusBondBrudar som nästan slogs sig in på listan...

Elektra King - komplex karaktär men för galen
Paris Carver - Bond's gamla flamma men för snygg
Jill Masterson - ikonisk och härlig men för guldig
Christmas Jones - het (ser så nugen ut) men för smart
Solitaire - mystisk och vacker men för hjälplös
Tiffany Case - spirituell och sprallig men för dyr
Vesper Lynd - Bond's första kärlek men för kall



Här är listan av bondbrudar som beaktats i det största förstoringsglas jag kunde hitta:
Honey Ryder, Sylvia Trench, Miss Taro / Tatiana Romanova / Pussy Galore, Dink, Jill Masterson, Tilly Masterson / Domino, Pat Fearing / Aki, Kissy Suzuki / Teresa "Tracy" di Vicenzo, Ruby, Nancy / Tiffany Case, Plenty O'Toole / Solitaire, Miss Caruso / Mary Goodnight, Andrea Anders / Anya Amasova / Holly Goodhead, Corinne Dufour / Melina Havelock, Lisl von Schlaf / Octopussy, Magda / Stacey Sutton / Kara Milovy / Pam Bouvier, Lupe / Natalya Simonova / Paris Carver, Wai Lin / Elektra King, Christmas Jones, Molly Warmflash / Jinx Johnson / Vesper Lynd, Solange Dimitrios / Camille, Strawberry Fields / Severine
↧
↧

Shaken, not stirred: Bondskådespelare

June 28, 2013, 11:00 pm
$
0
0


Nu ska jag ge er min topplista över Bondskådespelare. Det visade sig snart att det faktiskt finns något fler skådespelare som gestaltat agenten än vad man först kan tro. Följande nominerade har jag haft att arbeta med:
Barry Nelson - från tv-avsnittet Casino Royale (1954)
Sean Connery (1962-1971)
David Niven - från spoof-filmen Casino Royale (1967)
Peter Sellers - från spoof-filmen Casino Royale (1967)
George Lazenby (1969)
Roger Moore (1973-1985)
Mr. Magic - Mr. Magic entertains! (1984- )
Timothy Dalton (1987-1989)
Pierce Brosnan (1995-2002)
Daniel Craig (2006- )

Mr. Magic? Den briljante imitatören i Skövde på 80-talet. Men han slår sig inte in på topplistan. Topp 6 i listan var ju tämligen självklara men vem skulle jag ta på plats 7? Topp 3 var också självklara. Och plats 4 likaså. Men hur skulle jag fördela plats 5 och 6? Och hur tusan skulle jag placera topptrion? Låt mig förklara mina val under varje skådespelare nedan...

Men först ska vi ta och presentera plats 5 och 4 i Topp 007-listan över mina favoritbondlåtar!






Bondlåt, nr 5

Dra mig baklänges! När jag samlade ihop alla de bästa låtarna och började lyssna på dem var det en låt som bara växte och växte tills den slog sig ända in på listan. Det är den enda instrumentala låten på Topp 007-listan. Låt mig stolt presentera, på femte plats har vi titellåten från
On her majesty's secret service.
Här har du en riktigt skön version spelad av ett James Bond tribute band.






Bondlåt, nr 4

Ahhh, nu kom sången tillbaka, for your ears only! Sheena är inte en punkare, hon är Sheena Easton och hon sjunger For your eyes only. Vår fjärdeplacerade låt!
Singeln spelas och livebilder visas.

Nu återstår bara tre låtar. Vilka tror du att det är??






Kategori: Bondskådespelare



7. David Niven
Mästaren av "stiff upper lipp" i församlingen. Niven ger oss en Bond som lever i celibat och som föraktar de playboy-aktiga kopiorna till honom själv. Att i en spoof-film ge oss en helt ny sorts Bond, en anti-Bond, är värt att premiera med en sjundeplats.





6. Timothy Dalton
Trots gedigen skådespelarbakgrund och en fin brittisk dialekt får han inte till en distinkt stil som Bond. Vem var Daltons Bond egentligen? I första filmen fladdrar han mellan det allvarliga mörkret och det farsartade resterna från hans företrädare. I andra filmen tar han Bond till ett fel sorts av mörker och deltar i en bondfilm som sticker ut som den film som allra mest fjäskade för en våldstörstande amerikansk publik. Inte solid!
25 great quotes





5. Roger Moore
Roger Moore får en hel del nostalgipoäng. Han var väl nästan för gammal redan när han gjorde första filmen, och det blev sannerligen inte bättre med åren. Han gav bondfilmerna en mer lättsam ton och de blev över tiden mindre och mindre realistiska och mer och mer farsartade, med något undantag (FYEO!). Men Roger Moore har bidragit med att göra serien omåttligt populär och han ger Bond en stor portion av brittisk humor.
40 great quotes
Bond quotes - The Moore years





4. Pierce Brosnan
Jag var så glad när han fick jobbet och han gör en bra halv-mörk, halv-ironisk Bond. Brosnans Bond är tydlig utmejslad. Ingen rättar till slipsknuten lika bra som Pierce. Tyvärr blev hans filmer mycket ojämna, två bra och två mindre bra. De kom i en tid då de tekniska detaljer nästan tog överhand och då manusförfattarna tillät sig utvikningar i olycklig riktning.
40 great quotes





3. George Lazenby
Bara en film, och kanske mer ett vackert ansikte än en solid skådespelare, men trots endast en film i bagaget gav han oss en Bond med en unik feeling. Lazenby spelade Bond med en fysisk närvaro och samtidigt bjöd han på sig själv, och levererade en skön karaktärsdriven humor. Som om detta inte var nog adderade han ett dramatiskt djup som borde varit omöjligt för en så ovan skådespelare, men så hade han ju en otroligt bra och stabiliserande motspelerska också!
Lite klipp från OHMSS.





2. Daniel Craig
Definitionen av en hård Bond. Craig gör Bond till en fysiskt farlig agent. Craig dödar sina motståndare utan några synbara samvetskval. Han är mer brutal än de övriga. Vad som lyfter Craig ett litet snäpp är det avgrundsdjup av vemod och sorgsenhet som han ger sin agent.
40 great quotes











1. Sean Connery
Definitionen av en cool Bond. Hans magnetiska karisma går genom filmduken. I hans bästa stunder får vi en Bond som lever i en "verklig" spionvärld. Han är en kallhamrad professionell som inte drar sig från att slå kvinnor och döda obeväpnade män. Ibland ter sig hans skådespelarstajl nästan lite avmätt och ointresserad. Eller så är det så "cool" är!
50 great quotes
Bond quotes - The Connery years





Nu närmar det sig. Senare idag får du den första tredjedelen av den stora definitiva avslutningen på detta projekt - min rankning av alla 23 Bondfilmerna! Now, pay attention, 007!
↧

Shaken, not stirred: Bästa Bondfilm, del 1

June 29, 2013, 7:00 am
$
0
0


När jag började fundera på detta sista bondsammanfattningsinlägg insåg jag snart att det skulle bli ganska långt. Jag ska ju ranka och lista alla 23 filmerna. Därför har jag bestämt mig för att lägga upp detta i tre inlägg. Det första läggs upp idag, på lördag eftermiddag. De övriga två kommer imorgon.

När jag tittade över listan av filmer skönjde jag snart en struktur, 007 + 007 + 9. Det finns sju filmer i en övre grupp som är svinbra, sedan en grupp om sju väldigt bra filmer och till sist en grupp om nio filmer som på ett eller annat sätt har vissa problem. De flesta av filmerna i den lägsta gruppen får godkänt betyg, och bara en enda bondfilm får ett stort F i betyg.

Listan har varit mycket svår att stabilisera. Filmer har flyttats upp och ner, farm och tillbaka, förbannats och höjts till skyarna i mitt huvud. Det lustiga är dock att filmerna bara byter plats inom varje grupp. Mellan grupperna är det tydligen svårare för filmerna att röra sig.

Alla Bondfilmer har bra och dåliga sidor. Jag kommer lite kort nämna vad jag gillar mest och minst med varje film. Kortfattat. Till det kommer jag länka till en kärleksfullt ihopsatt sammanfattning per film. Under mina surfanden på interwebben kom jag över dessa små filmer om filmerna och de är så bra att jag nu använder dem för er och min njutning och hjälp att minnas filmerna. Tyvärr verkar bilden vara lite ryckig i vissa av filmerna men de är bra ändå.

Men hur går det i Topp 007-listan av Bondlåtar då? Jo jag kommer presentera en låt per inlägg, och här kommer den första av de tre återstående.






Bondlåt, nr 3

På en mycket stark bronschplatz kommer Carly Simon's fantastiska
signaturmelodi Nobody does it better från filmen The spoy who loved me.
En liveversion från 1987.








Kategori: Bästa Bondfilm, del 1


Ok, nu kör vi på. Här kommer filmerna på plats 23-15.



23. A view to a kill (1985, Roger Moore)
Bäst: De humoristiska scenerna när Sir Godfrey Tibett spelar Bonds betjänt + Jenny Flex
Sämst: Stacey Sutton och hennes gnällande "James, James" + brandbilen




22. The man with the golden gun (1974, Roger Moore)
Bäst: Bond siktar med geväret mellan benen på ammunitionstillverkaren
Sämst: Scaramangas tre bröstvårtor, Nick Nack




21. Octopussy (1983, Roger Moore)
Bäst: Kamal Khan och hans intonation av "You have a nasty habit of surviving, mr Bond"
Sämst: Vijays tennisracket, Maude Adams, luftballongen




20. Tomorrow never dies (1997, Pierce Brosnan)
Bäst: Scenen mellan Bond och Dr. Kaufman, Paris Carver, danskalärarinnan
Sämst: Kung fu, Elliot Carver, remote controlled BMW, produktplacering, fel ton i filmen




19. Moonraker (1979, Roger Moore)
Bäst: Hugo Drax, prologen, andjakten, de gula gummidräkterna
Sämst: Gondolen på torget i Venedig, laserpistolerna, rymdscenerna




18. The living daylights (1987, Timothy Dalton)
Bäst: Rosika Miklos, the ghetto blaster, General Koskov
Sämst: Allt från Afganistan, speciellt Karas roll i actioscenerna




17. Live and let die (1973, Roger Moore)
Bäst: Solitaire, scenerna i New York, krokodilerna, klockan
Sämst: Tråkig skurk, utmattande båtjakt, Kanangas död




16. Die another day (2002, Pierce Brosnan)
Bäst: The titles sequences, Jinx, Frost
Sämst: Genomskinlig bil, Gustav Graves, gen/plastikoperationer, Iron Man




15. Diamonds are forever (1971, Sean Connery)
Bäst: Tifffany Case, Bond dödar Franks, Miss Moneypenny som trafikpolis, Mr Wint and Mr Kidd
Sämst: Biljakten i Vegas, Mr Wint and Mr Kidd



Mr Henke will return in
Bästa Bondfilm, del 2



↧

Shaken, not stirred: Bästa Bondfilm, del 2

June 29, 2013, 11:00 pm
$
0
0


Nu ska vi fortsätta med andra delen av listan, men först några ord om den nedre tredjedelen. Det är mycket Roger Moore och det är mycket sjuttio och åttiotal. Det har ju varit något en upptäckt för mig att jag inte var så förtjust i vissa av dessa filmer. Jag uppskattade dem mer när jag var yngre. Den gemensamma nämnaren på vad som ofta fallerat är humorn i filmerna, den ofrivilliga humorn. Jag kommer säkert återse flera av dem men då kommer jag se dem som komedier istället.

Nu ska vi ta oss an mellansegmentet. Där är alla filmer riktigt bra och det blir en otroligt vid spridning av huvudrollsinnehavare och inspelningsår.

Men vi börjar musikunderhållningen och med att presentera silverplatsen bland Bondlåtarna.





Bondlåt, nr 2

På silverplats kommer den majestätiska titellåten från senaste Bondfilmen Skyfall, framförd av Adele.
Här ger jag er en liveversion av låten framförd på Oscarsgalan.









Kategori: Bästa Bondfilm, del 2


Låt oss avslöja plats 8-14. Let's do it. Do it.






14. Goldfinger (1964, Sean Connery)
Bäst: Do you expect me to talk?, Jill Masterson
Sämst: Bond tar för sig av Pussy




13. Dr. No (1962, Sean Connery)
Bäst: Bond dödar Dent, Sylvia Trench, Connery's introduktion som Bond
Sämst: Mekanisk monster och Quarrels död i eldslågor




12. Licence to kill (1989, Timothy Dalton)
Bäst: Joels entusiasm, Bra story, Pastorn Joe Butcher, schyssta explosioner
Sämst: Onödigt våldsam, barfota vattenskidscenen




11. You only live twice (1967, Sean Connery)
Bäst: Aki, Tiger och Blofeld
Sämst: Bond sminkad som japan




10. The spy who loved me (1977, Roger Moore)
Bäst: Prologen, slagsmålet med Sandor, Naomi
Sämst: Triple-X, farsartade scener




9. GoldenEye (1995, Pierce Brosnan)
Bäst: Prologen, Onatopp, actionscener
Sämst: Boris Greshenko, Boys with toys, stridsvagnsjakten




8. Quantum of solace (2008, Daniel Craig)
Bäst: Mörkret, hämnden, Mathis, Opera, Strawberry Fields, White, dödar Slate, M, prologen
Sämst: Fragmenterad story



Bästa Bondfilm, del 1 (plats 15-23)


Mr Henke will return in
Bästa Bondfilm, del 3
↧
Viewing all 2340 articles
Browse latest View live
Search