Slumdog millionaire var väldigt omtalad när den kom ut. Jag var inte speciellt sugen på filmen men kände nu när det kom till kritan med Decennier att det ändå vore kul att se den. What is all the fuss about? Filmen handlar som ni vet om en gatpojke som går långt i tv-programmet "Vem vill bli en miljonär". Under spelets gång får man i tillbakablickar se hans uppväxt. Då får vi också se hur han genom sina äventyr på olika sätt lärt sig de saker som frågorna av en slump behandlar. Filmen blir en episk berättelse om fattigdom, misär, kämpande och en episkt episk kärlekshistoria.
Filmen är vackert filmad. Danny Boyle är långt från en favorit hos mig men han kan hantverket väl. Att det var han och inte en inhemsk regissör som gjorde filmen känns lite underligt, men annars hade den givetvis inte blivit lika berömd. Skådespeleriet är det heller egentligen inget fel på. Ja, ni börjar nu inse att jag letar fel. Och det gör jag faktiskt. Inte för att det är kul att gnälla utan för att jag vill förstå varför jag känslomässigt inte gillar filmen. Det är mer en magkänsla än ett logiskt "beslut". Jag "röstar med hjärtat" som det heter nu för tiden.
En sak jag i alla fall inte gillar är samhället historien utspelas i. Jag ogillar människosynen, ojämlikheten, synen på kvinnor och samhället i stort (korruption, polisbrutalitet etc). Om filmens magiska realism får åskådare att se förbi detta samhälles vidrigheter är filmen ond. Så känner jag. Alla ni som nu kommer dragandes med kulturrelativistiska argument kan hoppa vidare till annan blogg.
Men det finns fler saker som jag känner är oharmonikst med denna film. Jag tycker filmen är rörig. Ologisk handling som rättfärdigas av "the destiny" (ett allt för enkelt "plot device" i mina ögon). Den upplevs som en feel good movie, men det jag ser i dess handling är allt annat än det. Mixade känslor är inte ett bra tecken. Är detta en ren saga, eller aspirerar den på att ha något med verkligheten att göra undrar jag. Är det någon slags efterföljare i Dickens fotspår om fattigt barn som växer upp...? Kan det vara en karaktärsstudie om en individ som övervinner svåra odds? Nja, karaktärerna i filmen är extremt tunna. Tycker att karaktärerna blir som pjäser på ett schackbräde. De blir inte levande i mina ögon. Konstigt nog då jag borde känna tvärtom om man ser på filmens idé på pappret.
Det mest underhållande i filmen är frågetävlingen! Eftersom filmen blir sönderryckt av alla tillbakablickar var det endast frågesporten som höll mig kvar under filmens första del. Det blir svårt att betygsätta denna soppa. Snygga scener eller rörig och hoppig handling? En episk kärlekshistoria om karma, ödet och äkta kärlek eller grunda karaktärer och en mycket ologisk handling? En bild av ett komplext och mångfacetterat samhälle eller som vi ser på duken, misär och vidrigheter? Vad är det folk i väst hyllar så när de ger denna film en hög med statyetter? Ser man ner på Indien och kritiserar landet? Eller ser man förbi problemen och köper sagan som ett rent påhitt? Hur ser man på filmen i Indien? Antar att de inte gillar den negativa bilden av deras land så värst mycket. Ok, man kan i alla fall ge Danny Boyle cred för att han gjort en film som jag känner mig helt förvirrad inför.
Filmens bästa scen var dansen under eftertexterna!
Jag ger Slumdog millionaire två överskattade filmregissörer av fem möjliga.
Betyg: 2/5
